Blogg

Porrrr



Netflix har ändå ett bra utbud av dokumentärer och igår kollade jag på en som heter "hot girls wanted". Den handlar om hur lätt det är att göra porr nu för tiden och vi får följa några tjejer som bor i en killes hus som fixar jobb åt dem och ibland kör dem dit de ska. Han tar ut 10% av vad de tjänar men resten får de behålla själva. Den älsta tjejen är 25 år och är en så kallad "milf" då hon är betydligt äldre än de andra tjejerna som fortfarande är tonåringar (dock över 18). 
 
Det finns flera problem som blir tydliga i den här dokumentären. Min mamma lärde mig att porr var något dåligt och att branschen genomsyrades av tjejer som blev utnyttjade och utpressade. Det kan stämma till viss del men de är ändå så pass vuxna att de bör få göra sina egna val. Något som jag dock står fast vid är hur kass kvinnosynen är inom porrbranschen. Nu höjer många liberaler på ögonbrynen och tänker att det är en efterfrågan och konsument fråga. Jag kan absolut gå med på det men enligt all statistik pekar det på att tjejer kollar på porr i nästan lika hög utsträckning som män idag men ändå ändras inte innehållet för att rikta sig till fler grupper av konsumenter. Precis som vi jobbar med jämställdhet och feministiskt tänk inom alla andra branscher borde vi också göra det när det kommer till porr. Mycket av den så kallade feministiska porren där ute är väldigt märklig och är egentligen oftast bara mindre hardcore. Det som spelar roll är vilka kroppsdelar som syns, vilka kameravinklar som används etc. Jag tycker verkligen att det är dags att fler skapar ett bredare utbud för båda könen. Till och med den lesbiska porren som görs känns som att vi ser det från en utomstående mans perspektiv. Porr kommer alltid finnas så länge det finns kameror men den behöver inte alltid vara så gammalmodig. 
 
Ett annat problem var hur dåligt upplysta tjejerna i dokumänteren var. Det här är en väldigt ny film och ändå trodde de att de var skydda mot graviditet genom "dra ut i tid"-metoden. Jag trodde det var en myt alla visste var falsk nu för tiden? Sen att vi såg att de började må sämre ju längre tiden gick är också väldigt tragiskt och något som kanske hade kunnat blivit bättre med säkra arbetsplatser, anställningsavtal och att branschen över lag togs på bättre allvar. Nu var filmen inspelad i USA och det kan vara så att det skiljer sig till viss del i Sverige men på något vis betvivlar jag att arbetsförhållandena är superolika. 
 
Det mest upprörande av allt var hur tjejernas föräldrar, pojkvänner och kompisar behandlade dem. Ingen respekt över huvudtaget för deras val av yrke. Sex är bara sex och om du inte håller med mig så är det lugnt för så länge vi inte tvingar på andra att följa vår moral. "Slutshaming" är något som inte bara hör till porrindustrin utan även existerar i allra högsta grad i det vanliga livet hos tjejer. Den senaste månaden har jag blivit allt mer upprörd över att det fortfarande är så stor skillnad mellan hur killar och tjejer behandlas när det kommer till värdingar kring sex. Det ända jag kan göra är att uppana alla tjejer att ligga med vem de vill och inte skämmas över att göra det. Sen finns det vissa som säger att de inte bara slutshamar tjejer utan tycker att det är fel när alla ligger runt oavsett vem det är, men vet du vad? Skit i vad andra gör med sina kroppar. Vissa använder sina kropp för att klippa hår, rädda liv eller sälja sex.
 
I yngre ålder fick jag själv dessa värderingar på mig. Fick frågan av en vuxen "du är väl inte en sån som har sex med massa olika personer?". Det här kommer jag forfarande ihåg än idag men jag tvivlar på att personen som sa det kommer ihåg. Shamingen påverkar en, även om just jag inte bryr mig längre är det många andra som mår dåligt över andras syn på sex. Så kan vi komma överens om att sluta kasta skuld över folk som inte har med dig att göra? Speciellt tjejer som har fått utstå så mycket skit på det området i alla år? Toppen. Och se gärna filmen också, den får en att tänka till. Varför fick vi inte höra vad någon av killarnas mammor tyckte om deras jobb exempelvis?

Mest lästa inläggen

Sol Höglund

Porrrr

Netflix har ändå ett bra utbud av dokumentärer och igår kollade jag på en s...

Sol Höglund

Min nya diagnos

Hej kära blogg och bloggläsare. Jag sitter i min bil på vägen efter e4:an, ...

Sol Höglund

03:05 ångest på mina läppar

Gammal bild från i början av året men saknade mitt röda hår lite Hej! Kl är...

Sol Höglund

Media skiter i brottsoffer

Vet ni vad jag gjorde inatt? Jag lyssnade på ett poddavsnitt om Engla. Jag ...

Blogg

Min nya diagnos

 
 
Hej kära blogg och bloggläsare. 
 
Jag sitter i min bil på vägen efter e4:an, hulkgråter och lyssnar på versionen true colors från filmer Trolls. Idag är en riktigt jobbig dag. Jag har bråkat med min mor, som barn och föräldrar ofta gör men vi har nog alltid haft det lite extra jobbigt. Vi är båda två väldigt speciella människor och om jag ser till mig själv har jag mycket saker jag behöver jobba med. En annan anledning till att jag gråter är att jag fick en ny diagnos i måndags och jag har inte riktigt hunnit smälta det. Jag skämtade med några vänner om att jag samlar på diagnoser och bokstavskombinationer samma dag som jag fick den. En annan vän sa innan jag hade gjort utredningen att han hoppades att jag inte hade just den då det är otroligt jobbigt. Min psykolog som gjorde utredningen avrådde mig också från att vara särskligt öppen med det då folk som har den ofta kännt att de blivit anorlunda behandlade i vården vilket egentligen var fösta gången jag tvekade på att säga något. Jag har ju som ni vet ADHD, dyslexi och depression och nu har jag också fått diagnosen borderline eller emotionell instabil personlighetsstörning (IPS) som det också kallas. Sjukt va?  Borderline liksom, vem har det?? Jag känner nog ingen som är öppen med det i alla fall. Mycket har förklarat sig när jag fick veta att jag hade det, många relationsproblem tillexempel, men säkert 1000 nya frågor också. Jag är ganska påläst när det kommer till olika psykiska avvikelser men borderline låter så alvarligt. Jag är ju fortfarande jag. Jag har aldrig varit rädd över att berätta om mina diagnoser, tvärt om, när någon sagt något om de jag har är jag ofta snabb att nämna att jag har det för att folk ska förstå att vi är helt vanliga människor som lever mitt ibland dem. Men borderline, att bli behandlad som någon som inte tas på allvar i vården eller i relationer känns så jobbigt, läskigt som jag sa tidigare men som med allt annat tror jag att det väger mer att avstigmatisera det än mina rädslor. Jag läste nyss att fler unga har fått diagnosen än någonsin tidigare. Jag vill inte att en enda ska känna sig ensam, det är inget fel på oss ibland behöver vi kanske jobba mer med att hantera vissa situationer än andra bara. Jag läste att borderline ibland utlöses av något trauma i tidig ålder och ni alla vet ju vad det skulle kunna vara. Jag hoppas ändå att ni som läser det här inte ser mig på något annat sätt än tidigare. Nu har tårarna slutat rinna och jag ska snart möta upp mamma i Valbo. 
 
Jag vill också passa på att tacka alla som hörde av sig efter det senaste inlägget. Jag har inte svarat alla som skrivit till mig personligen men jag vill att ni ska veta att jag har läst allt. Du som inte känner mig och bjöd in mig till nyår, du som skickade en julhäslning trots att vi inte har pratat på flera år, du som är min vän och frågade om vi skulle ses och alla ni som skrivit att ni känner igen er i det jag skrivit. Det är helt fantastiskt vilket respons jag har fått. Människor är ändå ganska vackra varelser. Jag kommer nog skriva mer om min nya diagnos som jag lägger till på listan men först måste jag smälta det lite och hinna läsa lite mer om den. Har någon av er borderline eller något tips om hur ni hanterar den vetskapen? Vill ni att jag skriver mer om psykisk ohälsa? "Hjärta" då det här inlägget här på bloggen så vet jag.
 
Kram på er alla och god fortsättning. 
 
PS kolla på filmen Trolls, den är bra. 

Mest omtyckta inläggen

Sol Höglund

Vad sägs när kameran inte är på?

Idag kallade Delmon Haffo, politiker för moderaterna, Annika Strandhäll för...

Sol Höglund

Snön smälter men populismen stelnar

Ikväll har snön i Uppsala smält bort som kom dagen Donald Trump blev vald t...

Sol Höglund

Du är inte ensam

Det finns något som jag under en längre tid har funderat på att blogga om. ...

Sol Höglund

Jag är Sol, Englas syster

Nu har det gått ett år sedan radiodokumentären kom ut som jag medverkade i....

Blogg

03:05 ångest på mina läppar

Gammal bild från i början av året men saknade mitt röda hår lite


Hej! Kl är halv tre på natten och jag är inte ens trött trotts att jag tog min insomningstablett för en timme sedan. Jag har haft väldigt mycket ångest på senaste tiden. Till att börja med har jag levt utan någon inkomst sedan i september då jag inte får något CSN. Jag står i stora skulder för hyra och mat till de som lånat mig pengar. Det är såklart snällt men under den här terminen är det mycket jag inte kunnat vara med på då pengar saknats vilket faktiskt kan vara jobbigare än många tror. Resultatet av att inte träffa sina kursare utanför skolan gör det jättesvårt att skaffa vänner. Jag tycker jag har lyckats med det någorlunda ändå, men att inte så ofta vara någons nr 1 to go to guy gör ont. Jag är en social människa, om jag inte får träffa människor ofta eller känna mig delaktig så drars jag djupare in i mitt skal och i det skalet finns bara prokastenering, ensamhet och ångest. Jag har börjat spendera en hel tid på jodel. Det är en mötesplats för ensamma människor som inte har någon att prata med, men det finns nästan alltid någon som svarar, jag tror att jodel har kunnat lyckas som det gjort för att folk är mycket mer ensamma än vad de egentligen ger sken av. Allting blev så mycket svårare efter gymnasiet. De flesta jag känner har fortfarande väldigt god kontakt med sina vänner från då och här i Uppsala åker många till Stockholm över helgen för att umgås med dem så chansen att jag frågar någon om den personen vill ses är extremt liten nu när jag på senaste tiden (jag har faktiskt vågat flera gånger den här vintern) frågat och fått en diss pga tidsbrist och liknande. Aja, jag vill bara att ni i samma båt ska veta att ni inte är ensamma. Knäcker jag koden helt, ska jag dela med mig av den.

En annan jobbig grej, jag har blivit antagen till media och kommunikationsvetenskap till vårterminen. Jag har tackat ja...men jag vet inte. Jag har bara svårt att se syftet med det, jag vill att kurserna på universitet och högskolan ska vara mycket mer praktiska (jag vet att jag upprör en drös just nu men det är min åsikt). Jag förstår inte varför jag ska skriva tentor på envägskommunikation, sändare, medium osv när jag vill lära mig att använda media och kunna kommunicera genom de medlen. En större vikt vid teorin borde nödvändigtvis vara på masternivå och innan, på kandidatnivå, dess praktiska moment. Alternativ minska reserusherna till högskola/universitet och satsa mer på yrkeshögskolorna som idag har ett alldeles för dåligt utbud.

Alternativet är att jobba, jag slängde nyss iväg en ansökan till en förskola eftersom jag känner mig kluven. Kommer den här media och kommunikationskursen leda till ett verkligt jobb inom PR eller journalistik? De jag pratat med som läst kursen har sagt att den varit relativt obetydlig på deras CV senare. Om du behöver någon inom PR eller journalistik kan du ju höra av dig. Jag lär mig snabbt och det är ett av mina högt uppsatta mål att få börja jobba inom branschen.

Men ja jag börjar bli så skoltrött om jag visste att det gav resultat så hade jag inte tvekat en sekund men sedan kollar jag på bekanta som jobbar inom PR utan någon relevant utbildning överhuvudtaget.

Alltså: mest av allt skulle jag vilja följa med Olivia till Bryssel eller Isabelle till Kambodja men jag har inte pengar till det. Inkomst får en antingen genom att jobba eller genom att låna till studier. Studierna gör mig såå trött samtidigt som ett jobb som inte är det jag vill jobba med långsiktigt känns som bortkastad tid. Jag tänkte göra en podd om det här med en kompis förut, det blev aldrig av men som ni märker skulle jag kunna skriva hela natten om det här.

Stress är vad som sköljer över mig just nu, den ena sidan som tjatar om skolarbetet och den andra som tjatar om mina åtaganden till CUF. Sen har vi det lilla lilla i mig själv som skriker om resor till bryssel och kamodja och som tidigare idag anmälde mig till skådespelarutbildningen i Göteborg och som kommer skicka iväg samma förfrågan till konstfack om en månad. Allt ska vara klart efter nyår men nu ska jag stoppa huvudet under kudden och låtsas som att jag inte hör de som skriker på alla sidorna och ta nya tag imorgon. Även om nya tag för mig innebär att orka gå upp och äta frukost.

Det känns alltid mycket bättre att skriva av sig när jag mår dåligt. Rekommenderar det till alla andra också. Ni behöver ju inte publicera det som jag gör utan det går ju lika bra att skriva för sig själv också men för mig käns det som att ha släppt en sten till marken.

Kram på alla och särskilt er med psykisk ohälsa, go oss!! <3
 
 
 

via GIPHY

Mest kommenterade inläggen

Sol Höglund

Tjejer som oss

Ikväll har jag kollat på SVTs miniserie "Tjejer som oss". Den följer fem tr...

Sol Höglund

cruelty free makeup

Jag brukar inte göra såna här inlägg egentligen men när jag såg det här smi...

Sol Höglund

Bröstvårta som bröstvårta

Både Facebook, Instagram och den svenska lagen skiljer manliga och kvinnlig...

Sol Höglund

Sluta påstå att energidryck är farligt!

Under den senaste tiden har debatten om åldersgräns på energidryck återigen...