Blogg

Jag saknar dig, jag saknar dig!

 


 
Jag har precis sett klart filmen Jag saknar dig. Jag visste inte att filmen existerade förens nu fast jag läste boken Jag saknar dig, jag saknar dig! som filmen baseras på, samma år som Engla blev mördad. Mamma var orolig att jag skulle må för dåligt av den då den handlar om två tvillingsystrar och den ena dör för att hon blev påkörd. Det blev bestämt att jag och skolans kurator skulle läsa den paralellt med varandra så att jag kunde prata med någon samtidigt som jag läste den, hon struntade i att läsa boken helt så det blev en väldigt tung bok för mig. Den är skriven av Peter Pohl. Jag läste även en till bok av honom under samma period, nära Englas mord alltså, den heter Kan ingen hjälpa Anette? Den boken handlade om en tjej som försökt tagit självmord och blir inlaggd på BUP men Anette vägrar att prata, bokens jag-person är hennes psykolog. Jag kunde relatera till den boken också då jag inte för så länge sedan hade börjat gå på BUP och det känndes skönt med något som pratade om det överhuvudtaget eftersom jag inte kände någon annnan som gick där osv. 
 
Hur som helst när jag läste boken vilket var länge sedan, för sex år sen, så känndes bra att bara kunna läsa om någon som förstod mig lite, sorgen och saknaden liksom. Nu efteråt vet jag att boken är baserad av en verklig historia. När jag såg filmen tänkte jag lite lika, dock känndes Cillas öde mycket ljuvare och ljusare än Englas. Att bli på körd alltså. Det var egentligen inte ens killens i bilens fel eftersom flickorna gick ut på vägen utan att se sig om där det inte var något övergångställe. De kom från en skogsglänta också så han kunde omöjligt ha kunnat bromsat för det. I boken och i filmen finns det ingen som orsakat det menar jag. Det är som med cancer också, det värsta många kan tänka sig men för mig känns det som en så snäll och lindrig sak. Det är ju fortfarande ingens fel att man får cancer. Man hinner ofta säga sina farväl också, och nästan alltid går det inte göra nått åt saken när någon dör av det. 
 
Det känns lite som om min blogg har blivit en typ av terapi för mig. Jag tycker fortfarande att det är en så obehaglig sak att prata om, det som hände Engla. Jag tror jag nästan aldrig har sagt det högt, för hon blev ju inte bara mördad, det var ju mycket värre än så. Det gör ont i mig så fort jag tänker tanken av vad som faktsikt hände. Jag förstår er som inte vill läsa sånt här, jag är en sån som inte tycker om att läsa om tankar som andra mår dåligt av. Men förstå att jag mår lite bättre av att skriva det här, att jag på nått sätt kan börja förstå att det har hänt påriktigt. Det jag försöker säga är att ni inte behöver läsa det här utan att det är mest för mig själv som jag skriver. 
 
Vänner som läser det här, det jag skriver om Engla, se inte på mig på nått annat vis än ni gjort tidigare. Jag behöver det här och jag är inte någon annan för det. Vi alla har något vi mår dåligt över och vårt problem känns som om det är det jobbigaste i hela världen hur litet eller stort det än är.
 
Filmen var bra, började gråta några gånger. I slutet blev jag dock avundsjuk på Tina, systern som blev kvar, när hon kunde förlåta Martin som kört över Cilla, för det var ju aldrig hans fel egenltigen även fast han mått så dåligt som det bara går över det. Jag kommer aldrig kunna förlåta. Jag har läst om vissa anhöriga som förlåtit mördaren, hört vissa psykologer som sagt att det blir bättre om man förlåter. Jag tycker det är sjukt. Inte att förlåta alltså, det tycker jag man alltid ska försöka göra. Men att förlåta någon som dödat ens barn, syster eller pappa är väl ändå att lura sig själv. Jag kan aldrig tänka mig att jag hade velat att mina anhöriga skulle förlåta den som kallblodigt mördat mig utan ånger någonstans i kroppen. Det finns ju ingen anldening för det och själva tingelsen känns rätt onaturlig.
 
Ibland har jag tänkt riktigt elaka tankar, att jag önska att det fanns någon som han älska så man fick göra samma bara för att han skulle lida.( Jag skulle dock aldrig någonsin göra det, aldrig, mot någon som inte förjtänat det, antagligen inte heller mot någon som skulle ha förtjänat det.) Men sen tänker jag att om man kan göra så mot ett litet barn kan man väl ändå inte älska någon? Kan man ens älska sig själv då? Jag tror inte det. Om man någonsin upplevt kärlek tror i varje fall inte jag att man skulle kunna göra något sådant. 
 
Lite sånt som går egenom tankarna bara. Jag hade velat forstatt nu på ett inlägg om ytlighet och skvaller som hade lett in på allas rätt till kärlek och sedan avslutat det hela med ett prat om mäskligarättigheter och rasism. Det hade dock blivit för långt. Men jag vill skriva om de här sakerna och jag kommer så småning om göra det, så ni vet vad ni vätar er menar jag när ni kikar in. 
 
Tack och Hej!
 

Mest lästa inläggen

Sol Höglund

Jag kandiderar till förbundsstyrelsen

Hej! Jag heter Sol Höglund och söker nu ert förtroende för att få sitta i C...

Sol Höglund

"Med den bilden lutar det åt att du blir våldtagen"

Just nu är jag fan fly förbannad. Anna E Nachman, en vuxen människa, i dett...

Sol Höglund

Porrrr

Netflix har ändå ett bra utbud av dokumentärer och igår kollade jag på en s...

Sol Höglund

Min nya diagnos

Hej kära blogg och bloggläsare. Jag sitter i min bil på vägen efter e4:an, ...

Blogg

Sommar och grill



Yes då är med med i kvalet för grillmästarna! Nu under har jag vart hemma och jobbat och på kvällen övat inför tävligen man ska bland mycket annat stycka en hel kyckling.





 Det har varit superväder nu i några ovh jag ber till gudarna att det håller i sig. 








Mest omtyckta inläggen

Sol Höglund

03:05 ångest på mina läppar

Gammal bild från i början av året men saknade mitt röda hår lite Hej! Kl är...

Sol Höglund

Media skiter i brottsoffer

Vet ni vad jag gjorde inatt? Jag lyssnade på ett poddavsnitt om Engla. Jag ...

Sol Höglund

Vad sägs när kameran inte är på?

Idag kallade Delmon Haffo, politiker för moderaterna, Annika Strandhäll för...

Sol Höglund

Snön smälter men populismen stelnar

Ikväll har snön i Uppsala smält bort som kom dagen Donald Trump blev vald t...

Blogg

Äckligt.

Hej.
 
Jag hade egentligen tänk skriva ett litet oskylldig inlägg om vad jag åt för middag men innan jag hann det ringde mamma för att förvana mig om att Englas mördare är med i tiningen idag, i Expressen närmare bestämt. Mamma har länge stridit för att få bli informerad innan tidiningarna ger ut något om Engla eller mördaren eftersom det känns så förjävligt när man inte är bered. Innan jag ens började läsa artikel skrev jag ett mail till Magnus Hellberg som skrivit den. Där berättade jag att jag tyckte att det var väldigt dåligt att de ger ut artiklar om förövare utan att informera brottsoffrena eftersom om man inte vet om att det är med i tidningen känns det som ett knivhugg i magen. 
 
I Expressens artikel har de använt sig av brev som AE har skrivit där han bland annat klagar på maten (korvstroganoff med ris) vilket jag tycker är helt sjukt. Den mannen förtjänar att äta avföring. På riktigt alltså. Sen klagar han på några äckliga klumpar i halsen vilket jag tycker han borde varit väldigt glad över eftersom han borde ha spikar nerkörda där egentligen. Usch, det finns ingen person på jordens yta som helt ärligt gör mig mer äcklad än honom. Jag får kväljningar när jag ser människan. Haha. Stackars liten som har det tråkigt på anstalten, ett jälva skämt, för sånna skulle fängelset sett ut som förr. Fastspänd på en tortyrbänk hade passat någon som den där bättre. Gamla inom äldervården har det sämre än den värsta brottslingen i Sverige. 
 
Jag tänker inte be om ursäkt för mina ord. Det här är min blogg där jag får skriva vad jag vill. 
 
Men Anders om du nu någonsin hittar hit, vilket jag tror att du gör eftersom ni har sån jävla lyx i fängelset, så vill jag hälsa personligen till dig att du borde vara glad att få sitta inlåst för om/när du kommer ut så kommer jag hitta dig vart du än i världen försöker gömma dig. 
 
Hörs. 
 

Mest kommenterade inläggen

Sol Höglund

Du är inte ensam

Det finns något som jag under en längre tid har funderat på att blogga om. ...

Sol Höglund

Jag är Sol, Englas syster

Nu har det gått ett år sedan radiodokumentären kom ut som jag medverkade i....

Sol Höglund

Tjejer som oss

Ikväll har jag kollat på SVTs miniserie "Tjejer som oss". Den följer fem tr...

Sol Höglund

cruelty free makeup

Jag brukar inte göra såna här inlägg egentligen men när jag såg det här smi...