Blogg

oh, what a day

Ett foto från Englas begravning
 

Englas begravning är det allra vackraste jag varit på och antagligen den finaste jag kommer ha varit på i hela mitt liv. Den var verkligen något extra, för alla er som inte var där. Hela kyrkan var täckt av rosa roser och brinnande ljus. En sista show. Jag sjöng my heart will go on med sprucken röst framför Engla och en stor del av Sverige som följde allting i tv-soffan. Det var väldigt stort att en privatpersons begravning sändes i tv och jag kommer ihåg att det var många som motsatte sig det och vissa som än idag inte förstår varför vi gjorde det. Svaret är rätt enkelt, för att hedra Engla. Hennes energi och glädje som man fick se på film under begravningen förtjänas att delas, det var hennes dröm, att bli en stjärna. Tyvärr blev hon inte den stjärnan vi alla hade hoppats på men som det står på hennes gravsten är hon "ljusbäraren som förenar våra hjärtan". Det var så otroligt många som kom och hjälpte till under helvetesveckan och de förtjänade också att få säga farväl. Men när jag ser den här bilden på oss och Englas gravkista kommer jag att tänkta på vad jag tänkte just den sekunden då fotot togs, för det kommer jag faktiskt ihåg. Jag borde väl ha bett till Gud och verkligen sagt farväl för en sista gång. Men nej, jag stod och granskade kanterna. Jag funderade på möjligheten att rycka upp kistan just då, så nära, och ta med mig Engla därifrån. Jag ville inte att den skulle ner i marken, att den skulle brännas upp och aldrig gå att återställa igen. Det jag inte visste då var att hennes kropp redan var så när som uppbränd. Jag ville bara ta henne därifrån innan det var försent. Det var sju år sedan nu, än idag kan jag få för mig att det inte är försent, att det forfarande finns en chans...
 
Idag gick Aftonbladet ut med att Helge Fossmo blivit satt på isoleringen tillsammans med några fler fångar för orsak att de fryst ut Anders Eklund som bara för några veckor sedan blev flyttad till deras avdelning. Alltså, det som har hänt är detta: fångar som också begått sexualbrott mot kvinnnor och barn fryser ut Anders Eklund, de som har lite aktoritet på stället blir bestraffade.(?) Jag kan inte ens förstå hur det här går ihop. Ska det vara så svårt att förstå att han alltid kommer vara betraktad som den värsta, även i fängelset med andra brottslingar? Det spelar ingen roll vart ni sätter honom vi kommer alltid visa vårat missnöje. Det går i princip inte att göra något värre brott mot en människa. Visst säger jag inte att Fossmo inte förtjänar att sitta i fängelset men att han tillsammans med de andra visar att vi tänker acceptera att samhälle där man våldtar, misshandlar och mördar barn, där sätter vi ner foten. 
 
När barn i skolan blir mobbade har man som mål att flytta mobbaren och inte mobboffret. Det är för att visa att man står på offrets sida. I det här fallet är inte Eklund offret, han är förrövaren och de andra försöker visa sitt missnöje men ändå är det dem som blir bestraffade, det tycker jag är fel. Sätt honom på isolering istället, det är han som förtjänar att få straffet inte de andra som reagerar på det som han har gjort. 
 
Det var det för den här gången, tack så mycket för allt stöd jag får från så många helatiden.Jag vill också säga tack till alla som orkar läsa, det betyder allt. Pussar och kramar till er!

Mest lästa inläggen

Sol Höglund

Jag kandiderar till förbundsstyrelsen

Hej! Jag heter Sol Höglund och söker nu ert förtroende för att få sitta ...

Sol Höglund

"Med den bilden lutar det åt att du blir våldtagen"

Just nu är jag fan fly förbannad. Anna E Nachman, en vuxen människa, i d...

Sol Höglund

Porrrr

Netflix har ändå ett bra utbud av dokumentärer och igår kollade jag på e...

Sol Höglund

Min nya diagnos

Hej kära blogg och bloggläsare. Jag sitter i min bil på vägen efter e4:a...

Blogg

Mina diagnoser.

En fråga från min ask som jag svarar på här
 
Jag vet inte om ni läst infon som står på sidan som ska vara lite kortinfo om mig själv. Rätt under min alldeles för lilla profilbild. Där berättar jag att jag lever med både ADHD och dyslexi. Min dyslexi diagnos fick jag bara för en månad sedan. Jag har i princip alltid varit 99% säker på att jag har det men det var skönt att få en oficiell diagnos. Texterna jag skriver här är inte rättstavade och för att ha dyslexi stavar jag ändå relativt bra, men man märker alltid några fel. Stavningen är det enda jag har problem med, inte läsa eller skriva alltså. Man kan se det genom en rad komplicerade tester, som sagt stavar jag relativt bra men det är för att jag lärt in mig alla ord till skilnad från andra som lär sig stavningsreglerna. Om jag ska stava ord som inte finns blir det väldigt dåligt tex eftersom jag inte redan övat in dem. Men dyslexi påverkar mycket mer än just det område man har problem med. Man har också ofta svårare att koncentrera sig, man behöver längre tid på att utföra uppgifter som andra kan göra på kortare tid osv. Jag skriver det här blogginlägget för att jag vill ha en öppen platform där man kan prata om sånt här. Jag märker bland mina vänner och det jag hört ifrån andra att det inte är acepterat att "skylla ifrån sig på en diagnos". Men jag tycker att det är viktigt att de som inte lever med svårigheter faktsitk förstår att det är på riktigt. 
 
Idag fick vi en skriftlig uppgift som vi ska skriva hemma, då tog jag läraren åtsidan och sa att jag gärna skulle ha lite mer tid och sa även att om det verkade obefogat att han kunde läsa min dyslexi diagnos som finns på skolan. Det möttes direkt av mothugg från mina klasskamrater, att jag inte kunde förvänta mig att få specialbehandling. Och det tycker jag är fel, förutom att man vet om att man har svårare än alla andra ska man även behöva stå ut med att inte den svårigheten inte är rättfärdigad eller att man då inte ska få hjälp med det. För mig visar det hur kort vårt samhälle har kommit om man inte kan unna andra att få den hjälp man behöver. Visst förstår jag resunomanget om att det ska vara rättvist men den som får ett hjälpmedel eller en fördel har ju redan en medfödd nackdel. Det är viktigt att inställningen till att andra får den hjälp som de behöver ändras. Antagligen får människor med problematik mothugg för att det är så nytt att faktiskt kunna hjälpa dem. Innan har man inte vetat hur man ska göra för att de ska klara sig bättre på arbetsplatser eller i skolan. Nu får man till och med mer tid och rättstavning på högskoleprovet. Varför kan inte de andra eleverna eller arbetskamraterna förstå det här? Vi låtsats inte. Om inte ett utlåtande från en legimiterad doktor gills vad skulle då göra det?
 
Samma med min ADHD. Den fick jag diagnotiserad när jag var tolv. Personligen känns det som om den inte har varit lika ifrågasatt. Kanske för att den framstår som mer alvarlig, man får riktig medicin som är narkotikaklassad. Det blir mer seriöst men fortfarande tycker vissa att att det är orättvist att man får sitta i ett eget eller ett mindre rum för att koncentrera sig under nationella prov osv. Självklart måste man hela tiden jobba med sig själv men jag ser forfarande en problematik med bemötande och förståelse. Jag vill att folk slutar ifrågasätta när andra får den hjälp man behöver för att klara av det som de flesta andra klarar utan svårighet. Jag vill att vi alla verkligen tänker efter nästa gång vi ifrågasätter någon annans problem eller situation. Det spelar ingen roll om denne har en diagnos eller inte. Vad finns det för anledning att förlöjöiga andras situation. Och istället för att motverka hjälpen se till att jobba för att du också ska få hjälp istället. Allt kan inte vara milimeterrättvist eftersom alla har olika startpunkter. Vi är inte lika och istället för att stoppa alla i samma mall borde vi anamma individens behov. 
 
Jag vet att jag har problem med både stavning och koncentration men det vill inte jag ska hindra mig. Jag vill gå journalistlinjen på högskolan sen och det krävs massor med skrift och om inte jag hade extra hjälp hade jag nog aldrig klarat av det. Men nu får jag hjälp och det är jag otroligt glad över. Kom ihåg det, hur mycket så lite kan hjälpa någon annan. Oavsätt vilken diagnos eller problem man har. Det är viktigt. Det är ingen som är dålig det handlar mer om att alla är unika och behöver olika typer av hjälpmedel. 

Mest omtyckta inläggen

Sol Höglund

03:05 ångest på mina läppar

Gammal bild från i början av året men saknade mitt röda hår lite Hej! Kl...

Sol Höglund

Media skiter i brottsoffer

Vet ni vad jag gjorde inatt? Jag lyssnade på ett poddavsnitt om Engla. J...

Sol Höglund

Vad sägs när kameran inte är på?

Idag kallade Delmon Haffo, politiker för moderaterna, Annika Strandhäll ...

Sol Höglund

Snön smälter men populismen stelnar

Ikväll har snön i Uppsala smält bort som kom dagen Donald Trump blev val...

Blogg

HELVETE

Jag har en stor tung sten i bröstet just nu. Idag var det rättegång för Anders Eklund och jag missade den. Både jag och mamma fattade för sent vilken möjlighet vi hade. En möjlighet att få mördaren till min syster att må dåligt. Vår närvaro hade gjort honom otroligt illa till mods och om jag fått chansen hade jag ställt mig upp och skrikigt på honom i rättsalen. Jag vet vad jag skulle säga men det avslöjar jag inte, det får ni se när nästa chans kommer. För han ska veta att jag alltid kommer finnas här för att plåga honom och göra hans liv så jobbigt att leva som möjligt. Det spelar ingen roll om jag hade förstört något obefintligt rykte eller karriärchans. Nästa gång ska jag vara mer uppmärksam och alert. För det kommer en nästa gång, det vet vi alla. Den människan kommer inte klara sig undan en rättsal för det kommer alltid finnas någon som vill slå honom, det kommer alltid finnas någon som kommer ta saken i sina egna händer. Jag är emot våld. Och principilet är jag för rättvisa, men här brister det. Jag vill skicka de två männen som slog honom en tanke, det var hedersvärt. Som ni märker blir jag väldigt hycklande men tyvärr hyser jag ingen empati för den mannen. Jag önskar att jag kunde göra det men det finns ingen jag önskar mer lidande åt. Idag var ett nederlag som aldrig förr men det kommer fler tillfällen.

Mest kommenterade inläggen

Sol Höglund

Du är inte ensam

Det finns något som jag under en längre tid har funderat på att blogga o...

Sol Höglund

Jag är Sol, Englas syster

Nu har det gått ett år sedan radiodokumentären kom ut som jag medverkade...

Sol Höglund

Tjejer som oss

Ikväll har jag kollat på SVTs miniserie "Tjejer som oss". Den följer fem...

Sol Höglund

cruelty free makeup

Jag brukar inte göra såna här inlägg egentligen men när jag såg det här ...