Blogg

Media skiter i brottsoffer

 
 
Vet ni vad jag gjorde inatt? Jag lyssnade på ett poddavsnitt om Engla. Jag fick veta att det fanns igår och för att någon i min familj ska veta vad vi har att göra med kännde jag mig tvingad att lyssna igenom det. Jag fick lov att höra delar från förhören som jag sedan tidagare undvikigt, jag fick lov att höra min systers mördares röst. Avnisstet har legat ute sedan augusti. Det har legat ute i nästan fyra månader utan att jag fått någon som helst information om det. Utgivaren heter svenska mordhistorier och jag har bett dem ta ner avnsittet.
 
Det första jag skrev var ett medelande till poddcasten, i det säger jag att jag vill avsnittet nertaget direkt. Om ni ser det här har de dock ignorerat Englas närstående en andra gång. Det största problemet är inte podden i sig utan att de har släppt ett avsnitt om min syster, utan att höra av sig varken till mig eller min mamma. Det har legat ute i månader utan att jag har fått veta det här. Samma sak hände en anna mördad tjej där hennes familj också hört av sig till podden men där de också vägrat lyssna på dem. Vi har kämpat i flera år med att få tidningarna att säga till innan de släpper nyheter om mördaren eller om mordet. Jag vet att det är jättesvårt att sätta sig in i brottsoffers plats när en inte varit med om samma sak själv men att jag inte vill scrolla igenom facebook, kollar tidigningen eller få höra om det när jag pratar med någon är väl förståerligt? Det känns som en elstöt i hela kroppen varje gång något sånt här kommer upp, både av choken och av synen. 
 
För några år sedan var det en man som skulle göra en teater om mördaren och han kallade pjäsen för "Englamördaren" om jag inte minns helt fel. Jag var ca 16 år då och jag minns att jag blev så upprörd när mamma berättade om det här. Jag mailade honom och bad om att han inte skulle göra det, han sa att jag skulle förstå när jag blev äldre. Jag ringde honom och han försökte fortfarande övertala mig till att det var en bra idé. Jag fortsatte be, skrika, resonera med honom om att jag inte ville att han skulle göra det. Det slutade med att han höll en provframställning men efter det ställde han in den. 
 
Samtidigt som jag skriver det här lyssnar jag på podden, precis nu läste Sebastian Krantz, som håller i podden, upp ett brev från oss i Englas familj. Är det inte ironiskt att läsa orden vi har skrivit men samtidigt strunta totalt i oss? Det ända jag önskar är att de hade gett oss en chans att prata med dem innan och fått förbereda oss på händelsen. Men nu är det försent. De har struntat i oss och hur många människor som helst har redan hört det. Jag vill att de tar ner poddavsnittet, det är det minsta som de kan göra nu. Men jag förväntar mig också en ursäkt från de som står bakom svenska mordhistorier som podden heter och från Sebastian Krantz och Stefan Rosell som är ansvarig utgivare för raidoplay. Verkliga mord är inte underhållning.
 
 
UPDATE:
 
Nu har en ansvarig från radioplay hört av sig till mig och min familj där de ber om ursäkt och i skrivandets stund tar ner avnsittet med Engla och den andra mördade tjejens avsnitt. Jag är tacksam för att de har lyssnat till oss men nästa gång hoppas jag att de som vill göra media om min syster hör av sig först. Det handlar inte om att vi vill gömma det som har hänt utan att vi vill veta vad som händer och ha möjligheten att invända när vi ser problem med saken. Sebastian Krantz har även bett om ursäkt på poddens facebooksida och jag vill att du ska veta att jag förlåter dig Sebastian, ibland blir det fel och jag är glad att ni bestämt er för att höra av er till brottsoffrens familj i fortsättningen. Låt det här bli en lärdom för media, det är verkliga människor bakom varje rubirk.

Mest lästa inläggen

Sol Höglund

Jag kandiderar till förbundsstyrelsen

Hej! Jag heter Sol Höglund och söker nu ert förtroende för att få sitta i C...

Sol Höglund

"Med den bilden lutar det åt att du blir våldtagen"

Just nu är jag fan fly förbannad. Anna E Nachman, en vuxen människa, i dett...

Sol Höglund

Porrrr

Netflix har ändå ett bra utbud av dokumentärer och igår kollade jag på en s...

Sol Höglund

Min nya diagnos

Hej kära blogg och bloggläsare. Jag sitter i min bil på vägen efter e4:an, ...

Blogg

Vad sägs när kameran inte är på?

 
 
Idag kallade Delmon Haffo, politiker för moderaterna, Annika Strandhäll för "hora" i direktsänding på Moderaternas youtube-kanal. Det var ett misstag som skulle svida, han trodde nämligen att kameran var av. Puckarna var snabba och han fick sparken inom nästan en timme. Problemet är att även om han är sparkad så skrattade hans kollegor i kör och det säger något om hela vårt samhälle. Förutom att Haffo säger något fruktansvärt nedvärderande (även om jag personligen inte tycker att det är fel att sälja sex) till en kvinnlig motståndare istället för att använda hederliga argument säger han också i samma mening att det inte är okej att skämta om mäns rösträtt. För mig blir det något ironiskt att prata om vad som är okej att skämta om gällande kön när en manlig politiker för ett av sveriges största partier direkt efter kallar en kvinnlig minister för hora. Det är inte roligt. Inte ens i det stängda rummet utan kamera på. I min förra text skrev jag om min rädsla för det allt mer polariserade klimatet gällande bland annat jämställdhet. Samtidigt är det viktigt att vi nu inte blundar för att det här faktiskt var kvinnoförnedrande. Inte bara förnedrande. Utan kvinnoförnedrande.Det här är bara en liten liten snabb inblick vi får se från ett seriöst politiskt parti. Vad sker egentligen när inte kameran fångar hemliga samtal i stängda rum? Vad sägs bakom min rygg när jag inte är där?
 
Vad blir resultatet av det här då? Till att börja med vill jag återkoppla till mitt senaste inlägg, motreaktioner skapar motreaktioner. Kvinnohat skapar manshat och så går det bara vidare i en cirkel. Vi behöver inte två läger, vi behöver enas och jobba mot ett jämställt Sverige där målet är att könet inte ska ha någon betydelse. För det andra så skapar det ett dåligt klimat i den politiska sfären och när en så pass högt uppsatt tjänsteman uttrycker sig på det viset visar han också andra att det är okej. Som ungdomspolitiker vet jag att det redan nu är svårt att ta plats som tjej i många politiska samanhang. Att det ofta känns som att en måste göra fem gånger mer för att vara värd samma plats som sina manliga partikollegor. Att våga gå upp i talarstolen trots att den domineras av män i nästan alla sammanhang. Inom mitt förbund jobbar vi aktivt med att tjejer ska få stöd och våga ta mer plats i politiken men varken vi eller några andra kan dra hela lasset själva. Vi behöver vuxna män som står på vår sida, som släpper fram oss när de ser att vi har det svårare på grund av vårat kön. Det är bara vi i civilsamhället som kan göra samhället jämställt på riktigt. Det går inte att lagstifta om hur människor tänker. Vi måste sätta ner foten och säga nej.
 
Jag vet att jag kommer få hat för att ha skrivit såhär, men snälla, kan du som känner ett starkt behov av att hata halvanonymt på facebook bara inte göra det den här gången? Kan vi tillsammans säga att nej, det är faktiskt inte okej att kalla någon för hora? Vi behöver enas, inte splittras.
 
 Har du missat det här? Se det hela på DN här
 

Mest omtyckta inläggen

Sol Höglund

03:05 ångest på mina läppar

Gammal bild från i början av året men saknade mitt röda hår lite Hej! Kl är...

Sol Höglund

Media skiter i brottsoffer

Vet ni vad jag gjorde inatt? Jag lyssnade på ett poddavsnitt om Engla. Jag ...

Sol Höglund

Vad sägs när kameran inte är på?

Idag kallade Delmon Haffo, politiker för moderaterna, Annika Strandhäll för...

Sol Höglund

Snön smälter men populismen stelnar

Ikväll har snön i Uppsala smält bort som kom dagen Donald Trump blev vald t...

Blogg

Snön smälter men populismen stelnar

             
 
 
Ikväll har snön i Uppsala smält bort som kom dagen Donald Trump blev vald till USA:s nästa president. Egentligen hade jag inte tänkt diskutera det särskilt nära men de senaste veckorna har jag börja tänka allt mer varför det skedde. Veckan innan valet var jag på en kurs i Göteborg som handlade om populism. Vi fick lyssna på många föreläsare och när helgen var slut började jag förstå. Ju mer vi höjer rösterna mot orättvisor ju mer kränkta blir folk. Om vi pratar om patriarkala strukturer blir män kränkta. Om vi pratar om vithetsnormen blir vita kränkta. Jag har nästan hela mitt liv känt mig som en stark kvinna som inte blivit utsatt för vidare sexism. Nu har jag dock börjat se mer och mer problem runt omkring mig, antagligen inte för att sexismen skulle ha ökat utan för att jag blir mer medveten och spenderar tid i olika sammanhang. Jag är med i grupper på facebook där jag ser kvinnor klaga på män, även om jag kan se att de har rätt i hur "gruppen män" beter sig blir jag rädd. Kommer deras åsikter elda på patriarkatet? Om det gör det, borde vi då tystas för att undvika det som sker runt omkring oss i hela världen? Då menar jag inte bara män utan rasister, sexister och alla andra förtryckare. Eller borde vi aldrig sluta kämpa för rättvisa även om det får bakslag? Sverigedemokraterna stöd ökar hela tiden, ska vi börja samarbeta med dem på de områden där vi kan komma överens och ignorera deras andra väldigt hemska åsikter? Jag har väldigt många frågor men väldigt få svar. Om kampen för rättvisa resulterar i en motståndsrörelse vad är då det mest effektiva sättet att ändå komma fram till den bästa utgången. 
 

De senaste dagarna har jag sett UNIONENS nya kampanj om en jourlinje för mansplaing. Senast idag hörde jag från en vän som blir dåligt behandlad på sitt jobb av sina manliga kollegor, det här är ett verkligt problem för många tjejer på många arbetsplatser. Ändå verkar deras lansering ha skapat fler negativa reaktioner än positiva. Precis som kring allt annat som behandlar jämställdhet eller antirasism. Jag har bloggat under många år och har fått otroligt bra respons, förra månaden hörde flera tjejer av sig i resultat av mitt senaste blogginlägg. Samtidigt fick jag för första gången riktigt elaka kommentarer riktade mot mig. Som att jag uppmurade killar att tjata till sig sex, att jag är en "snedvriden feminist" och jag ska inte tala om det som skrevs när jag skrev om energidryck även om jag var mer beredd på det. Jag börjar bli rädd för att använda min yttrandefrihet, inte i den bemärkelse att jag är rädd för att inte få använda den men vad konsekvenserna blir. Jag skulle önska ett samtal från alla parter, vi måste kunna kämpa för rättvisa utan att reaktionerna ska bli att SD eller Trump får makt. Men vi måste också tänka på att inte köra över helt vanliga människor som inte är sexistiska eller rasistiska men ändå får den stämpeln på grund av sitt kön eller hudfärg.

Snön må smälta bort men effekterna av våra val och sätt att uttrycka oss stannar kvar betydligt längre. 

Mest kommenterade inläggen

Sol Höglund

Du är inte ensam

Det finns något som jag under en längre tid har funderat på att blogga om. ...

Sol Höglund

Jag är Sol, Englas syster

Nu har det gått ett år sedan radiodokumentären kom ut som jag medverkade i....

Sol Höglund

Tjejer som oss

Ikväll har jag kollat på SVTs miniserie "Tjejer som oss". Den följer fem tr...

Sol Höglund

cruelty free makeup

Jag brukar inte göra såna här inlägg egentligen men när jag såg det här smi...