Blogg

Du är inte ensam

 
 
Det finns något som jag under en längre tid har funderat på att blogga om. Förra året var jag så pass nära att jag berätade för min mamma att det fanns något men att jag var rädd för att mormor och morfar skulle må dåligt av att läsa det. Så om du är mormor eller morfar eller någon annan nära som inte vill oroa sig, sluta läs här. Jag har varit rädd för hur folk ska se på mig när de fått veta. Jag vet redan att folk som inte känner mig och även de som gör det ser på mig med "stackars-dig-ögon". Det är egentligen inget fel med det. Min familj har gått igenom helvetet och tillbaka och det är synd om oss. Däremot vill jag inte bli behandlad annorlunda för det, som att det jag säger för alltid kommer vara styrt av känslor eller att jag inte är något annat än det dåliga som hänt mig. Jag kollade på en dokumentär gjord av Netflix igår som heter Audrie and Daisy. Den handlar främst om två flickor som blivit utsatta för sexuella övergrepp. De blev båda mobbade online av folk som visste vad som hänt. En av dem tog sitt liv och den andra öppnade upp sig om händelserna i dokumentären. I slutet av dokumentären uppmanar de utsatta tjejerna andar att tala om sexuella övergrepp. Daisy säger också i slutet: "You can't ignore an army of vocies" Så däför väljer jag att berätta om min historia, när jag blev utsatt.
 
Jag var hemma hos min bästavän, vi ville väldigt gärna åka in till stan eftersom landet inte är så roligt för två tjejer i 15-års åldern. Väl i Hedemora gick vi hem till en kille som min kompis hade haft sex med några gånger tidigare. Jag kände inte honom men jag visste vem det var. Han var två år äldre än oss, lång och bredaxlad. Av någon anledning berättade han att han legat med 13 personer och att han var rädd att aldrig komma över talet 13 eftesom att det är ett oturstal. Han frågade mig om jag ville vara nummer 14. Jag blev lätt smickrad över att någon "cool" ville ha mig. Men jag sa nej. Han frågade varför. Jag sa att jag inte hade tid. Jag letade efter en ursäkt, det känndes också fel mot min vän, det var hon som brukade vara med honom, inte jag. Jag sa att jag behövde fixa någon som kunde köpa cigaretter åt mig innan affären stängde och att jag därför inte hade tid. En undanflykt helt enkelt. Han sa då att han kunde köpa cigaretter åt oss eftersom att han inte behövde visa legg på ICA. Jag ville forftarande inte ha sex med honom så jag kände mig tveksam till vad jag skulle göra. Då sa han att, om jag bara sög hans kuk så skulle det också räknas. Jag kände mig forfartande inte övertygad och då sa han, du behöver bara slicka den. Nu hade han tjatat ett bra tag och vi var nere i hans rum i källaren. Varför inte tänkte jag, om han slutar tjata någon gång och sen kanske det kan vara lite spännande. Jag var ändå nervös så han gav mig och min kompis en vodkaflaska som vi drack ur utan att blanda ut det med något. Den var ungefär halvfull och var tom efter 10 minuter från att vi fått den. Sen börjar allt. Han drar ner sina byxor, tillsammans går vi ner på honom och efter ett tag börjar de ha sex. Jag börjar bli allt fullare, jag hade druckit en gång tidigare då jag blev berusad på i princip ingenting. Den här gången var värre. Han tar upp en mobil och börjar filma när han har sex med henne. Jag tappar förmågan helt att prata. Han börjar ha sex med mig. Kameran är framme den här gången också. Jag kan inte riktigt hålla ballansen så han håller i mig för att jag inte ska tippa omkull. När det är klart inser jag att vi måste därifrån. Det hade blivit senare än vi trott och min väns mormor som vi egentligen skulle sova hos hade vi sedan innan sagt att vi inte skulle till. Var skulle vi ta vägen? Till slut kommer en kille vi känner tillsammans med sin pappa och hämtar upp oss, jag tror min kompis fick tag i honom. Jag minns att jag var så full att jag försökte springa därifrån och sa att jag skulle sova i en busskur. Det gick inte särskilt bra, de drog in mig i bilen och vi åkte hem till honom. Väl där uppstod ett bråk, av en anledning som sedan länge är glömd, och jag och min tjejkompis sprang ut i skogen. Jag var forfarande så full att jag inte minns vägen från honom in till stan. Allting snurrade och var suddigt. Vi hade ingenstans att ta vägen, vi vågade inte berätta för våra mammor att vi inte hade sovit hos min kompis mormor och desutom var fulla, så vi gick tillbaka till killen vi tidigare hade haft sex med och sov där. Dagen efter frågade jag honom om han hade filmat och han sa ja, vi fick se filmerna och raderade dem från hans mobil. Ändå hade alla hans vänner senare sett filmerna. De diskuterade vem av oss som såg bäst ut naken. Jag hörde av mig till killen igen och han lovade att han skulle ta bort dem. 
 
Nu kanske ni undrar varför jag berättar det här för er. Det är ju ingen våldtäkt, du gick till och med tillbaka till honom efteråt. Du gick med på det. Allt det är självklart sant. Men jag ville dela med mig av den här historian till alla som varit i en liknande situation. Där ett nej inte alltid har räckt, där du knappt är medveten om vad som händer med din kropp, där du spelas in mot din egen vilja. Det är inte okej. Tjatsex är inte okej. Att filma någon sexuellt utan tillåtelse är inte okej. Att ha sex med någon som är så pass märkbart berusad är inte okej. Jag kan erkänna att jag var engagerad i händelserna under större tiden av dem och att jag gjorde flera saker mer än villigt. Men när jag tappade förmågan att prata var det inte roligt längre. När alla ens vänner har sett en naken ha sex med någon utan att du gett din tillåtelse är inte det heller kul. Jag var över 15 år, jag var byxmyndig, men det känns forfarande än idag som bland det värsta som hänt mig sexuellt och då finns det absolut fler händelser att berätta om. Jag har valt att inte skriva om det tidigare av flera anledningar, några nämnde jag ovan men också att jag är rädd att jag inte ska kunna arbeta med politik för att ha ett för nerfläckat ryckte. Ofta är just anledningen till att något engagerar mig för att jag har personlig erfarenhet, vänner som har det eller att det är något som ligger mig varmt om hjärtat. Den här killen kanske inte våldtog oss enligt lagen men han fortsatte göra sådana här saker, filma tjejer när han har sex med dem medvetslössa av alkohol. Jag har själv vittnat inför polisen om en annan händelse av samma kille. Han blev inte dömd, för något. Jag förstår att folk är rädda för att anmäla när så få av de anklagade blir dömda. Därför behöver vi varandra. Jag önskade att någon sagt till mig att anmäla. Även om han inte hade blivit dömnd för varken det sexuella eller filmerna hade det ändå gjort ett avtryck. Han kanske inte hade gjort det han gjorde två månader senare i fallet jag vittnade i. Det hade bidragit till att minska mörkertalet av alla som blir utsatta. Jag vill mest säga att, du är inte ensam. Jag kanske inte har varit med om samma sak som du har eller känt den ångest du har känt över ett sexuellt övergrepp men tro mig när jag säger att jag har känt den i andra fall. Jag vet hur det är att leva med känsaln att du skulle gjort något annat för att förändra det som redan hänt. Skuld är inte något som vi borde ägna oss åt. Jag tycker det är dags för oss att komma ut. Jag vet att det är så otroligt många som varit med om liknande händelser. Vi måste börja prata om det så att det inte slutar med en så stor känsla av ensamhet och hopplöshet att någon avslutar sitt liv. Det finns alltid en anledning att fortsätta kämpa även om den anledningen kan vara svår att se ibland. Men du är inte ensam. Glöm förbövelsen inte bort det. 

Mest lästa inläggen

Sol Höglund

Jag kandiderar till förbundsstyrelsen

Hej! Jag heter Sol Höglund och söker nu ert förtroende för att få sitta i C...

Sol Höglund

"Med den bilden lutar det åt att du blir våldtagen"

Just nu är jag fan fly förbannad. Anna E Nachman, en vuxen människa, i dett...

Sol Höglund

Porrrr

Netflix har ändå ett bra utbud av dokumentärer och igår kollade jag på en s...

Sol Höglund

Min nya diagnos

Hej kära blogg och bloggläsare. Jag sitter i min bil på vägen efter e4:an, ...

Blogg

Jag är Sol, Englas syster

 
 
Nu har det gått ett år sedan radiodokumentären kom ut som jag medverkade i. Känns sjukt att det redan har gått ett år samtidigt som det känns som att det var jättelänge sedan. När jag spelade in den hann jag bo på tre ställen, plugga, jobba och vara sjukskriven och även spela in i både Stjärsund, Göteborg och Stockholm. Det var efter den dokumentären som jag började medverka betydligt mer i olika tidigingar om Engla, livstidsstraff och saknad. Nu på slutet har jag valt att tacka nej till flera tidningar då jag blivit rädd att folk inte ska lyssna på resten av allt jag har att säga. När jag pratar jämställdhet, migration eller säkrerhetspolitik, kommer ni då se mig som den debattör jag är eller bara som Englas syster? I slutet av dokumentären pratar vi just kring det ämnet, om vem jag är, om jag är Sol eller Englas syster. Självklart kommer jag alltid vara båda och det finns inget finare på jorden än att få vara just hennes syster. För er som inte har hört den eller vill lyssna på den igen, länkar jag den här i inlägget. 
 
Nu ska jag lyssna på det igen, det är viktigt att inte glömma och jag kommer aldrig glömma henne, förlåta mördaren eller sluta kämpa för brottsoffer.
 
Länk till den kortare versionen av dokumentären hittar du här, personligen gillar jag versionen med musik bättre men det här var den enda jag hittade som de inte har tagit ner.
 
Beskrivning av barnaministeriet dokumentär: 
 
"Avsnitt 21/23

När Sol var 11 år hände det ofattbara, hennes 20 månader yngre syster försvann under en cykeltur för att aldrig komma tillbaka. Det var den 5 april 2008. Systern hette Engla. Fallet med Engla skakade om hela Sverige och fick enorm uppmärksamhet i tv, tidningar och radio. Under veckan som gick, innan man visste vad som hänt, var Sol hemma för att skyddas från all uppståndelse. Hur går man vidare med sitt liv efter en traumatisk upplevelse? I dag kämpar Sol för att inte alltid bara bli bemött som Englas syster."

 Update: 
 
Jag har nu lyssnat på dokumentären och det gör så ofantligt ont i hjärtat men jävlar vad nöjd jag är över att jag gjorde den ändå. Tack till Frida som intervjuade och spelade in dokumentären. 
 
Jag som aldrig lyssnat på poddar eller sommarpratare känner mig riktigt sugen på det, om ni vill får ni gärna läma en kommentar om vilken eran favorit podd eller radioprogram för någon utan koll. Kram!
 

Mest omtyckta inläggen

Sol Höglund

03:05 ångest på mina läppar

Gammal bild från i början av året men saknade mitt röda hår lite Hej! Kl är...

Sol Höglund

Media skiter i brottsoffer

Vet ni vad jag gjorde inatt? Jag lyssnade på ett poddavsnitt om Engla. Jag ...

Sol Höglund

Vad sägs när kameran inte är på?

Idag kallade Delmon Haffo, politiker för moderaterna, Annika Strandhäll för...

Sol Höglund

Snön smälter men populismen stelnar

Ikväll har snön i Uppsala smält bort som kom dagen Donald Trump blev vald t...

Blogg

Tjejer som oss

 
 
Ikväll har jag kollat på SVTs miniserie "Tjejer som oss". Den följer fem transtjejer som med egna ord får berätta om sig själva, sina liv och de utmaningar de varit med om. När jag hade sett klart det sista avsnittet kände jag direkt att jag ville berätta om det här. Är det inte fantastiskt att samhället vi lever i ändå blir mer tollerant hela tiden? Det känns som att få andas frisk luft när jag inser att dessa powertjejer ges makten att insperera, informera och kanske det viktigaste; hjälpa andra personer i liknande situation. 
 
Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att jag är "killig", "inte så tjejig"och "en blandning" om mig själv. Jag känner mig oftast bekväm i min kropp men min personlighet har inte alltid passat in i de förväntade normerna om hur en typsik tjej ska vara. Jag har alltid tagit plats, varit orädd och lite galen. De beteendena känns mycket mer vanliga bland tjejer idag än vad det gjorde när jag var åtta år. 
 
Att födas i fel kropp eller att tvingas in i normer som inte känns bra är ett mycket större problem än vad många verkar ge sken av. Jag är tacksam att min mamma i tidig ålder förklarade för mig att det finns de som födds med fel kön eller hormoner. För mig är det inte så främmande men jag vet med säkrehet att det är det för många andra. Människor som anser att det är något fel på dem, att de måste kämpa för att vara normala. Men varför är det så viktigt att vara "normal"? Det som inte hör till det normala är ofta främmande. Det okända är något vi är programerade att ogilla från tiden som grottmänniskor. Vad gömmer sig i mörkret? Jag vet inte, därför är det läskigt. Samma sak gäller för sexuella läggningar, preferenser, utseenden och mycket annat. Lösningen är givetvis att informera och bilda människor i större utsträckning så att det inte känns främmande och konstigt. Jag önskar precis som de flesta av er att det inte behövdes utan att alla bara skulle acceptera alla som de är utan att ställa några frågor. Men eftersom att det inte har fungerat i någon superfart de senaste 2000 åren tycker jag att den här serien är rätt väg fram.
 
Något som de tar upp i serien är "neofittor" som jag precis fick lära mig är en formad fitta. Vissa av de medverkanden verkade inte vilja prata om sitt kön men jag är otroligt tacksam för att de som gjorde det ändå tog det steget. För mig som biologiskt sett är född som kvinna har jag självklart fördommar om transpersoner eftersom att inte jag är en allvetande guru som på köpet är helt fördomsfri. När jag har läst transpersoners texter har flera skrivit att det är okej att fråga om pronomen, men fråga inte om hur sexet går till eller hur könet ser ut. Jag har otroligt stor sympati för att man inte vill prata om det. Jag själv hade nog inte heller velat prata om det med vem som hellst. Däremot tycker jag, och här är jag lite kontroversiell, att det är väldigt viktigt att informera om hur det fysiskt ser ut eller går till. Istället för att jag ska föreställa mig saker och ting är det bättre att få veta hur verkligheten ser ut. Men också för de som ännu inte har kommit ut och vill ha vägledning om anatomi och biologi som kanske blir en del av deras liv och kropp. Ungefär samma frågor fanns kring homo- och bisexuella tidigare, "hur har ni sex", och jag är säker på att det är folk som fortfarande får den frågan. Nu finns porr, instruktionsguider, väldigt många som är öppna att prata om det. Resultatet har blivit en bättre acceptans(även om det forfarande är långt ifrån bra). När det okända blir förstått är det inte längre läskigt.
 
Jag minns när jag hade ett samtal med en person om rasism och etniciteter i våras. Det är så väldigt jobbigt att råka säga fel tycker jag så jag undviker nästan att prata om det istället. Jag känner en liknande rädsla för transpersoner, jag vill inte kliva någon på tårna men personligen tror jag att vi måste släppa den rädslan för att komma vidare. Jag visste inte vilka begrepp som var okej eller "rätt". Vilka termer var okej och vilka var fel?Mörkhyad, icke-vit, asiat, rasifierad, pigmenterad? Jävlar vad svårt det är med alla begrepp MEN det är så viktigt att forsätta prata om det för att förbättra de beröra människornas situation. Jag ber alla som inte är utsatta för vardaglig rasism, de som är sekulariserade, handikappade, hetrosexuella, cispersoner osv om lite överseende. Jag vet att det är sjukt och att ni inte borde behöva ha det men samhället behöver lite tid för att lära sig förstå. När folk frågar dryga frågor är det egentligen för att de är nyfikna och vill lära sig någoting. Du behöver inte vara den som delger informationen men det kan ändå vara värt att komma ihåg. 
 
Kolla gärna på serien, det är 6 st avsnitt som är 15 minuter styck. Jag hoppas att det görs en uppföljare på transkillar eftersom att jag vet ännu mindre om dem och tycker att vi behöver fler förebilder även där. 
 
Här nedan kommer ni till första avsnittet. 
 

Mest kommenterade inläggen

Sol Höglund

Du är inte ensam

Det finns något som jag under en längre tid har funderat på att blogga om. ...

Sol Höglund

Jag är Sol, Englas syster

Nu har det gått ett år sedan radiodokumentären kom ut som jag medverkade i....

Sol Höglund

Tjejer som oss

Ikväll har jag kollat på SVTs miniserie "Tjejer som oss". Den följer fem tr...

Sol Höglund

cruelty free makeup

Jag brukar inte göra såna här inlägg egentligen men när jag såg det här smi...