Opinionsblogg

Du är inte ensam

 
 
Det finns något som jag under en längre tid har funderat på att blogga om. Förra året var jag så pass nära att jag berätade för min mamma att det fanns något men att jag var rädd för att mormor och morfar skulle må dåligt av att läsa det. Så om du är mormor eller morfar eller någon annan nära som inte vill oroa sig, sluta läs här. Jag har varit rädd för hur folk ska se på mig när de fått veta. Jag vet redan att folk som inte känner mig och även de som gör det ser på mig med "stackars-dig-ögon". Det är egentligen inget fel med det. Min familj har gått igenom helvetet och tillbaka och det är synd om oss. Däremot vill jag inte bli behandlad annorlunda för det, som att det jag säger för alltid kommer vara styrt av känslor eller att jag inte är något annat än det dåliga som hänt mig. Jag kollade på en dokumentär gjord av Netflix igår som heter Audrie and Daisy. Den handlar främst om två flickor som blivit utsatta för sexuella övergrepp. De blev båda mobbade online av folk som visste vad som hänt. En av dem tog sitt liv och den andra öppnade upp sig om händelserna i dokumentären. I slutet av dokumentären uppmanar de utsatta tjejerna andar att tala om sexuella övergrepp. Daisy säger också i slutet: "You can't ignore an army of vocies" Så däför väljer jag att berätta om min historia, när jag blev utsatt.
 
Jag var hemma hos min bästavän, vi ville väldigt gärna åka in till stan eftersom landet inte är så roligt för två tjejer i 15-års åldern. Väl i Hedemora gick vi hem till en kille som min kompis hade haft sex med några gånger tidigare. Jag kände inte honom men jag visste vem det var. Han var två år äldre än oss, lång och bredaxlad. Av någon anledning berättade han att han legat med 13 personer och att han var rädd att aldrig komma över talet 13 eftesom att det är ett oturstal. Han frågade mig om jag ville vara nummer 14. Jag blev lätt smickrad över att någon "cool" ville ha mig. Men jag sa nej. Han frågade varför. Jag sa att jag inte hade tid. Jag letade efter en ursäkt, det känndes också fel mot min vän, det var hon som brukade vara med honom, inte jag. Jag sa att jag behövde fixa någon som kunde köpa cigaretter åt mig innan affären stängde och att jag därför inte hade tid. En undanflykt helt enkelt. Han sa då att han kunde köpa cigaretter åt oss eftersom att han inte behövde visa legg på ICA. Jag ville forftarande inte ha sex med honom så jag kände mig tveksam till vad jag skulle göra. Då sa han att, om jag bara sög hans kuk så skulle det också räknas. Jag kände mig forfartande inte övertygad och då sa han, du behöver bara slicka den. Nu hade han tjatat ett bra tag och vi var nere i hans rum i källaren. Varför inte tänkte jag, om han slutar tjata någon gång och sen kanske det kan vara lite spännande. Jag var ändå nervös så han gav mig och min kompis en vodkaflaska som vi drack ur utan att blanda ut det med något. Den var ungefär halvfull och var tom efter 10 minuter från att vi fått den. Sen börjar allt. Han drar ner sina byxor, tillsammans går vi ner på honom och efter ett tag börjar de ha sex. Jag börjar bli allt fullare, jag hade druckit en gång tidigare då jag blev berusad på i princip ingenting. Den här gången var värre. Han tar upp en mobil och börjar filma när han har sex med henne. Jag tappar förmågan helt att prata. Han börjar ha sex med mig. Kameran är framme den här gången också. Jag kan inte riktigt hålla ballansen så han håller i mig för att jag inte ska tippa omkull. När det är klart inser jag att vi måste därifrån. Det hade blivit senare än vi trott och min väns mormor som vi egentligen skulle sova hos hade vi sedan innan sagt att vi inte skulle till. Var skulle vi ta vägen? Till slut kommer en kille vi känner tillsammans med sin pappa och hämtar upp oss, jag tror min kompis fick tag i honom. Jag minns att jag var så full att jag försökte springa därifrån och sa att jag skulle sova i en busskur. Det gick inte särskilt bra, de drog in mig i bilen och vi åkte hem till honom. Väl där uppstod ett bråk, av en anledning som sedan länge är glömd, och jag och min tjejkompis sprang ut i skogen. Jag var forfarande så full att jag inte minns vägen från honom in till stan. Allting snurrade och var suddigt. Vi hade ingenstans att ta vägen, vi vågade inte berätta för våra mammor att vi inte hade sovit hos min kompis mormor och desutom var fulla, så vi gick tillbaka till killen vi tidigare hade haft sex med och sov där. Dagen efter frågade jag honom om han hade filmat och han sa ja, vi fick se filmerna och raderade dem från hans mobil. Ändå hade alla hans vänner senare sett filmerna. De diskuterade vem av oss som såg bäst ut naken. Jag hörde av mig till killen igen och han lovade att han skulle ta bort dem. 
 
Nu kanske ni undrar varför jag berättar det här för er. Det är ju ingen våldtäkt, du gick till och med tillbaka till honom efteråt. Du gick med på det. Allt det är självklart sant. Men jag ville dela med mig av den här historian till alla som varit i en liknande situation. Där ett nej inte alltid har räckt, där du knappt är medveten om vad som händer med din kropp, där du spelas in mot din egen vilja. Det är inte okej. Tjatsex är inte okej. Att filma någon sexuellt utan tillåtelse är inte okej. Att ha sex med någon som är så pass märkbart berusad är inte okej. Jag kan erkänna att jag var engagerad i händelserna under större tiden av dem och att jag gjorde flera saker mer än villigt. Men när jag tappade förmågan att prata var det inte roligt längre. När alla ens vänner har sett en naken ha sex med någon utan att du gett din tillåtelse är inte det heller kul. Jag var över 15 år, jag var byxmyndig, men det känns forfarande än idag som bland det värsta som hänt mig sexuellt och då finns det absolut fler händelser att berätta om. Jag har valt att inte skriva om det tidigare av flera anledningar, några nämnde jag ovan men också att jag är rädd att jag inte ska kunna arbeta med politik för att ha ett för nerfläckat ryckte. Ofta är just anledningen till att något engagerar mig för att jag har personlig erfarenhet, vänner som har det eller att det är något som ligger mig varmt om hjärtat. Den här killen kanske inte våldtog oss enligt lagen men han fortsatte göra sådana här saker, filma tjejer när han har sex med dem medvetslössa av alkohol. Jag har själv vittnat inför polisen om en annan händelse av samma kille. Han blev inte dömd, för något. Jag förstår att folk är rädda för att anmäla när så få av de anklagade blir dömda. Därför behöver vi varandra. Jag önskade att någon sagt till mig att anmäla. Även om han inte hade blivit dömnd för varken det sexuella eller filmerna hade det ändå gjort ett avtryck. Han kanske inte hade gjort det han gjorde två månader senare i fallet jag vittnade i. Det hade bidragit till att minska mörkertalet av alla som blir utsatta. Jag vill mest säga att, du är inte ensam. Jag kanske inte har varit med om samma sak som du har eller känt den ångest du har känt över ett sexuellt övergrepp men tro mig när jag säger att jag har känt den i andra fall. Jag vet hur det är att leva med känsaln att du skulle gjort något annat för att förändra det som redan hänt. Skuld är inte något som vi borde ägna oss åt. Jag tycker det är dags för oss att komma ut. Jag vet att det är så otroligt många som varit med om liknande händelser. Vi måste börja prata om det så att det inte slutar med en så stor känsla av ensamhet och hopplöshet att någon avslutar sitt liv. Det finns alltid en anledning att fortsätta kämpa även om den anledningen kan vara svår att se ibland. Men du är inte ensam. Glöm förbövelsen inte bort det. 

Kommentarer

#1 - Sara

Starkt skrivet Sol.
Tänk alla tjejer som lider i det tysta. När är en våldtäkt en våldtäkt? Är så innerligt trött på att läsa friande våldtäktsdomar. Står tiden still?

Kommentera