Öppna gränserna
Hej, jag heter Sol Höglund och jag är här för att representera Centerpartiets ungdomsförbund. Till att börja med vill jag säga att den här händelsen är så mycket större än Sveriges partipolitik och därför är det så oerhört viktigt att vi höjer våra röster oavsett vart på den politiska skalan vi placerar oss.
Jag tror att det är svårt att föreställa sig vad dessa människor som har riskerat sina liv i osäkra flyktingbåtar eller i en låda i en fullastad lastbil, går igenom och därför vill jag inte ens försöka säga att jag förstår, för det gör jag inte. Däremot känner jag en stor sorg i hjärtat för dem som helt i onödan har förlorat sina liv för att de försökt ta sig till en bättre plats. En plats som vi kallar Europa. En plats som vi påstår är säker. Men hur säkert och humant är Europa om vi inte ens kan garantera en säker väg in?
Jag kan minnas att 360 personer dog i medelhavet i oktober 2012 . Jag kan minnas att samma sak hände för två veckor sen. Jag kan minnas att ingenting har gjorts sedan det hela började. Vill jag minnas? Nej, jag önskar att det aldrig blev såhär. Att dessa människor, för de är vad de är; människor, togs emot med öppna arma. Även om jag inte vill så TÄNKER jag minnas. Jag tänker minnas dessa människor. Dessa minnen av dem. För dem. För det är det minsta man kan göra. Minnas dem i vårt gemensamma arbete för att förebygga flera sådana fruktasvärda framtida minnen.
De söker sig till Europa för att hitta frihet och kunna bygga ett bättre liv. Då måste vi kunna ge dem frihet. Både frihet att faktiskt komma hit och ta sig till Europa. Men även frihet när de väl kommer hit. Möjligheter att starta ett företag eller få en anställning. Möjligheten att hitta en bostad. Rätten att få vara den de vill och forma sitt liv utan vare sig murar eller pekpinnar. De främlingsfientliga rösterna ökar runt om oss och det är viktigt att vi tar ett gemensamt ansvar för att minska rasismen och förbättra integrationen. Det är allas ansvar och något Europa, Sverige, Dalarna och Falun måste ta.
Men jag vill inte bli långrandig. Nu tycker jag att vi skulle ta den här stunden till att känna med de omkomnas anhöriga. För jag vet hur det känns att förlora en nära anhörig på ett altför tragiskt sätt. Det går inte att beskriva en så stor sorg. Därför vill jag avsluta med att tacka för att jag har fått säga dessa ord och skänker min tanke till alla anhöriga i den här katastrofen.
Hej! Jag känner inte dig utan hittade hit efter att ha lyssnat på P3 Dokumentär om mordet på din syster. Nu har jag tillbringat en stund här bland dina inlägg, många av dem väldigt klokt skrivna.
Jag har en fråga och den är om din pappa. Jag vet att han nämndes i media i samband med En glas död och att jag reagerade på att det dels stod att han inte tänkte komma till Sverige trots det som hänt och dels att han ville ha skadestånd. Naturligtvis kan det ju ha varit en felskrivning av media men jag undrade i alla fall, vem är er pappa? Vad är han för sorts person? Har ni någon kontakt och hur ser du på honom idag?
Jag förstår absolut om det är för personligt att svara på och kan väl tillägga att anledningen till att jag undrar är att jag själv växt upp med en mer eller mindre frånvarande pappa och mått ganska dåligt av det. Du verkar vara en vettig person med smarta tankegångar och därför hade det varit intressant att höra om din syn på det här.