Tjejer som oss
Ikväll har jag kollat på SVTs miniserie "Tjejer som oss". Den följer fem transtjejer som med egna ord får berätta om sig själva, sina liv och de utmaningar de varit med om. När jag hade sett klart det sista avsnittet kände jag direkt att jag ville berätta om det här. Är det inte fantastiskt att samhället vi lever i ändå blir mer tollerant hela tiden? Det känns som att få andas frisk luft när jag inser att dessa powertjejer ges makten att insperera, informera och kanske det viktigaste; hjälpa andra personer i liknande situation.
Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att jag är "killig", "inte så tjejig"och "en blandning" om mig själv. Jag känner mig oftast bekväm i min kropp men min personlighet har inte alltid passat in i de förväntade normerna om hur en typsik tjej ska vara. Jag har alltid tagit plats, varit orädd och lite galen. De beteendena känns mycket mer vanliga bland tjejer idag än vad det gjorde när jag var åtta år.
Att födas i fel kropp eller att tvingas in i normer som inte känns bra är ett mycket större problem än vad många verkar ge sken av. Jag är tacksam att min mamma i tidig ålder förklarade för mig att det finns de som födds med fel kön eller hormoner. För mig är det inte så främmande men jag vet med säkrehet att det är det för många andra. Människor som anser att det är något fel på dem, att de måste kämpa för att vara normala. Men varför är det så viktigt att vara "normal"? Det som inte hör till det normala är ofta främmande. Det okända är något vi är programerade att ogilla från tiden som grottmänniskor. Vad gömmer sig i mörkret? Jag vet inte, därför är det läskigt. Samma sak gäller för sexuella läggningar, preferenser, utseenden och mycket annat. Lösningen är givetvis att informera och bilda människor i större utsträckning så att det inte känns främmande och konstigt. Jag önskar precis som de flesta av er att det inte behövdes utan att alla bara skulle acceptera alla som de är utan att ställa några frågor. Men eftersom att det inte har fungerat i någon superfart de senaste 2000 åren tycker jag att den här serien är rätt väg fram.
Något som de tar upp i serien är "neofittor" som jag precis fick lära mig är en formad fitta. Vissa av de medverkanden verkade inte vilja prata om sitt kön men jag är otroligt tacksam för att de som gjorde det ändå tog det steget. För mig som biologiskt sett är född som kvinna har jag självklart fördommar om transpersoner eftersom att inte jag är en allvetande guru som på köpet är helt fördomsfri. När jag har läst transpersoners texter har flera skrivit att det är okej att fråga om pronomen, men fråga inte om hur sexet går till eller hur könet ser ut. Jag har otroligt stor sympati för att man inte vill prata om det. Jag själv hade nog inte heller velat prata om det med vem som hellst. Däremot tycker jag, och här är jag lite kontroversiell, att det är väldigt viktigt att informera om hur det fysiskt ser ut eller går till. Istället för att jag ska föreställa mig saker och ting är det bättre att få veta hur verkligheten ser ut. Men också för de som ännu inte har kommit ut och vill ha vägledning om anatomi och biologi som kanske blir en del av deras liv och kropp. Ungefär samma frågor fanns kring homo- och bisexuella tidigare, "hur har ni sex", och jag är säker på att det är folk som fortfarande får den frågan. Nu finns porr, instruktionsguider, väldigt många som är öppna att prata om det. Resultatet har blivit en bättre acceptans(även om det forfarande är långt ifrån bra). När det okända blir förstått är det inte längre läskigt.
Jag minns när jag hade ett samtal med en person om rasism och etniciteter i våras. Det är så väldigt jobbigt att råka säga fel tycker jag så jag undviker nästan att prata om det istället. Jag känner en liknande rädsla för transpersoner, jag vill inte kliva någon på tårna men personligen tror jag att vi måste släppa den rädslan för att komma vidare. Jag visste inte vilka begrepp som var okej eller "rätt". Vilka termer var okej och vilka var fel?Mörkhyad, icke-vit, asiat, rasifierad, pigmenterad? Jävlar vad svårt det är med alla begrepp MEN det är så viktigt att forsätta prata om det för att förbättra de beröra människornas situation. Jag ber alla som inte är utsatta för vardaglig rasism, de som är sekulariserade, handikappade, hetrosexuella, cispersoner osv om lite överseende. Jag vet att det är sjukt och att ni inte borde behöva ha det men samhället behöver lite tid för att lära sig förstå. När folk frågar dryga frågor är det egentligen för att de är nyfikna och vill lära sig någoting. Du behöver inte vara den som delger informationen men det kan ändå vara värt att komma ihåg.
Kolla gärna på serien, det är 6 st avsnitt som är 15 minuter styck. Jag hoppas att det görs en uppföljare på transkillar eftersom att jag vet ännu mindre om dem och tycker att vi behöver fler förebilder även där.
Här nedan kommer ni till första avsnittet.
