03:05 ångest på mina läppar

Hej! Kl är halv tre på natten och jag är inte ens trött trotts att jag tog min insomningstablett för en timme sedan. Jag har haft väldigt mycket ångest på senaste tiden. Till att börja med har jag levt utan någon inkomst sedan i september då jag inte får något CSN. Jag står i stora skulder för hyra och mat till de som lånat mig pengar. Det är såklart snällt men under den här terminen är det mycket jag inte kunnat vara med på då pengar saknats vilket faktiskt kan vara jobbigare än många tror. Resultatet av att inte träffa sina kursare utanför skolan gör det jättesvårt att skaffa vänner. Jag tycker jag har lyckats med det någorlunda ändå, men att inte så ofta vara någons nr 1 to go to guy gör ont. Jag är en social människa, om jag inte får träffa människor ofta eller känna mig delaktig så drars jag djupare in i mitt skal och i det skalet finns bara prokastenering, ensamhet och ångest. Jag har börjat spendera en hel tid på jodel. Det är en mötesplats för ensamma människor som inte har någon att prata med, men det finns nästan alltid någon som svarar, jag tror att jodel har kunnat lyckas som det gjort för att folk är mycket mer ensamma än vad de egentligen ger sken av. Allting blev så mycket svårare efter gymnasiet. De flesta jag känner har fortfarande väldigt god kontakt med sina vänner från då och här i Uppsala åker många till Stockholm över helgen för att umgås med dem så chansen att jag frågar någon om den personen vill ses är extremt liten nu när jag på senaste tiden (jag har faktiskt vågat flera gånger den här vintern) frågat och fått en diss pga tidsbrist och liknande. Aja, jag vill bara att ni i samma båt ska veta att ni inte är ensamma. Knäcker jag koden helt, ska jag dela med mig av den.

En annan jobbig grej, jag har blivit antagen till media och kommunikationsvetenskap till vårterminen. Jag har tackat ja...men jag vet inte. Jag har bara svårt att se syftet med det, jag vill att kurserna på universitet och högskolan ska vara mycket mer praktiska (jag vet att jag upprör en drös just nu men det är min åsikt). Jag förstår inte varför jag ska skriva tentor på envägskommunikation, sändare, medium osv när jag vill lära mig att använda media och kunna kommunicera genom de medlen. En större vikt vid teorin borde nödvändigtvis vara på masternivå och innan, på kandidatnivå, dess praktiska moment. Alternativ minska reserusherna till högskola/universitet och satsa mer på yrkeshögskolorna som idag har ett alldeles för dåligt utbud.

Alternativet är att jobba, jag slängde nyss iväg en ansökan till en förskola eftersom jag känner mig kluven. Kommer den här media och kommunikationskursen leda till ett verkligt jobb inom PR eller journalistik? De jag pratat med som läst kursen har sagt att den varit relativt obetydlig på deras CV senare. Om du behöver någon inom PR eller journalistik kan du ju höra av dig. Jag lär mig snabbt och det är ett av mina högt uppsatta mål att få börja jobba inom branschen.

Men ja jag börjar bli så skoltrött om jag visste att det gav resultat så hade jag inte tvekat en sekund men sedan kollar jag på bekanta som jobbar inom PR utan någon relevant utbildning överhuvudtaget.

Alltså: mest av allt skulle jag vilja följa med Olivia till Bryssel eller Isabelle till Kambodja men jag har inte pengar till det. Inkomst får en antingen genom att jobba eller genom att låna till studier. Studierna gör mig såå trött samtidigt som ett jobb som inte är det jag vill jobba med långsiktigt känns som bortkastad tid. Jag tänkte göra en podd om det här med en kompis förut, det blev aldrig av men som ni märker skulle jag kunna skriva hela natten om det här.

Stress är vad som sköljer över mig just nu, den ena sidan som tjatar om skolarbetet och den andra som tjatar om mina åtaganden till CUF. Sen har vi det lilla lilla i mig själv som skriker om resor till bryssel och kamodja och som tidigare idag anmälde mig till skådespelarutbildningen i Göteborg och som kommer skicka iväg samma förfrågan till konstfack om en månad. Allt ska vara klart efter nyår men nu ska jag stoppa huvudet under kudden och låtsas som att jag inte hör de som skriker på alla sidorna och ta nya tag imorgon. Även om nya tag för mig innebär att orka gå upp och äta frukost.

Det känns alltid mycket bättre att skriva av sig när jag mår dåligt. Rekommenderar det till alla andra också. Ni behöver ju inte publicera det som jag gör utan det går ju lika bra att skriva för sig själv också men för mig käns det som att ha släppt en sten till marken.

Kram på alla och särskilt er med psykisk ohälsa, go oss!! <3