Vad sägs när kameran inte är på?
Idag kallade Delmon Haffo, politiker för moderaterna, Annika Strandhäll för "hora" i direktsänding på Moderaternas youtube-kanal. Det var ett misstag som skulle svida, han trodde nämligen att kameran var av. Puckarna var snabba och han fick sparken inom nästan en timme. Problemet är att även om han är sparkad så skrattade hans kollegor i kör och det säger något om hela vårt samhälle. Förutom att Haffo säger något fruktansvärt nedvärderande (även om jag personligen inte tycker att det är fel att sälja sex) till en kvinnlig motståndare istället för att använda hederliga argument säger han också i samma mening att det inte är okej att skämta om mäns rösträtt. För mig blir det något ironiskt att prata om vad som är okej att skämta om gällande kön när en manlig politiker för ett av sveriges största partier direkt efter kallar en kvinnlig minister för hora. Det är inte roligt. Inte ens i det stängda rummet utan kamera på. I min förra text skrev jag om min rädsla för det allt mer polariserade klimatet gällande bland annat jämställdhet. Samtidigt är det viktigt att vi nu inte blundar för att det här faktiskt var kvinnoförnedrande. Inte bara förnedrande. Utan kvinnoförnedrande.Det här är bara en liten liten snabb inblick vi får se från ett seriöst politiskt parti. Vad sker egentligen när inte kameran fångar hemliga samtal i stängda rum? Vad sägs bakom min rygg när jag inte är där?
Vad blir resultatet av det här då? Till att börja med vill jag återkoppla till mitt senaste inlägg, motreaktioner skapar motreaktioner. Kvinnohat skapar manshat och så går det bara vidare i en cirkel. Vi behöver inte två läger, vi behöver enas och jobba mot ett jämställt Sverige där målet är att könet inte ska ha någon betydelse. För det andra så skapar det ett dåligt klimat i den politiska sfären och när en så pass högt uppsatt tjänsteman uttrycker sig på det viset visar han också andra att det är okej. Som ungdomspolitiker vet jag att det redan nu är svårt att ta plats som tjej i många politiska samanhang. Att det ofta känns som att en måste göra fem gånger mer för att vara värd samma plats som sina manliga partikollegor. Att våga gå upp i talarstolen trots att den domineras av män i nästan alla sammanhang. Inom mitt förbund jobbar vi aktivt med att tjejer ska få stöd och våga ta mer plats i politiken men varken vi eller några andra kan dra hela lasset själva. Vi behöver vuxna män som står på vår sida, som släpper fram oss när de ser att vi har det svårare på grund av vårat kön. Det är bara vi i civilsamhället som kan göra samhället jämställt på riktigt. Det går inte att lagstifta om hur människor tänker. Vi måste sätta ner foten och säga nej.
Jag vet att jag kommer få hat för att ha skrivit såhär, men snälla, kan du som känner ett starkt behov av att hata halvanonymt på facebook bara inte göra det den här gången? Kan vi tillsammans säga att nej, det är faktiskt inte okej att kalla någon för hora? Vi behöver enas, inte splittras.
Har du missat det här? Se det hela på DN här
