Opinionsblogg

En tid på jorden

Hej alla bloggläsare!

För er som inte vet det var det 16 år sedan min lillasyster Engla föddes. Brukar inte skriva så mycket om henne och allt som hänt på sociala medier men idag tänkte jag göra ett undantag. Jag har precis kommit hem från min mamma och Torbjörn. Jag åkte dit med min mormor och hennes man James. Först var vi förbi hennes grav. Som vanligt hade min mormor med sig massor med blommor och idag var det rosor. Vi tände några ljus vid hennes grav och tänkte på henne ett tag när vi var där. För första gången någonsin hade jag med mig en egen blomma, en vit stor ros. Väl hemma hos mamma åt vi middag med min morfar och hans fru Majlis. Det var trevligt att träffa alla för en stund. Innan vi åkte kollade jag i några fotoalbum och bestämde mig för att skriva några rader om henne och mig här.

 En bild från idag med min vita ros i mitten
 
Det skiljer 20 månader mellan mig och Engla. För de som inte kände oss ska ni veta hur otroligt nära vi var. Vi växte upp med en ensamstående mamma. Vi alla tre var extremt nära och det var liksom vi tre mot världen. Engla var mer mogen än de flesta i hennes ålder och tillskillnad från mig fick hon väldigt lätt vänner. Vi delade faktiskt våra bästa vänner tillsammans. När vi var små klädde min mamma nästan oss som tvillingar, likadana kläder fast olika färger. Vi flyttade mycket säkert tio gånger så vi har aldrig haft någon vän som fastnade länge från tidigbarndom. Vi var inte bara systrar men även bästavänner. Vi har delat rum på alla ställen vi bott på förutom i tre hus. 
 Morfar har köpt matchande magdansdräkter

Jag visste precis vad jag ville skriva innan jag började men nu står det lite still. Även fast det gått snart sex år sedans hon blev mördad har jag svårt att prata om henne för det känns så nytt fortfarande. Många tycker att jag känns väldigt tyst om saken, vissa tror till och med att jag inte bryr mig. Men ni ska veta hur mycket jag saknar henne. Jag tänker på henne var enda dag. Jag skulle göra absolut vad som helst för henne. Visst bråkade vi mycket. Vi var båda utåtriktade tjejer som gillade att få vår vilja egenom. Hon tyckte om mig mest i världen efter mamma, bara för att få vara med mig när vi var små städade hon mitt rum. Jag kommer ihåg en gång när vi gick i mellanstadiet, hon gick i tvåan och jag i fyran. Det var en kille som var ett år äldre än mig som hade kallat henne för glasögonorm och jagat henne. Hon kom gråtandes till mig och berättade. Två minuter senare var han upptryckt mot väggen av mig och jag sa åt honom att han om han gjorde så någon gång mer skulle han minnsan få med mig att göra. Jag var kär i killen. Men jag har aldrig tillåtit någon att vara dum mot henne, det spelar ingen roll vem det gäller liksom.

Jag och Engla rider på en dromedar tillsammans
 
Hon hade dyslexi och pga det svårt att uttrycka sig. Fram tills hon var sex hade alla svårt att förstå vad hon sa för att hon hade så dåligt uttal. Jag fick översätta, det gällde även till nära som min morfar tex. Jag är väldigt glad för vår uppväxt. Hon fick bara bli tio år men tack vare min fantastiska mamma fick vi uppleva mer på de tio åren än många som är 60 år. Vi reste, träffade olika människor från olika kulturer, var vegetarianer, vi bodde på kollektiv. Både hon och jag har varit med i sångtävlingar. Vilket jag tror att hon hade kommit långt på, hon brann för att sjunga och ville bli artist.
 Vi brukade kalla oss Familjen Taikon

Jag har fått många anonyma frågor om Engla. Vissa har fått svar, vissa har inte fått svar. Hur reagerade jag när jag fick veta att hon var död? Den veckan är otroligt suddig för mig. Minns lite och var i princip inlåst i vårt hus för mamma ville skydda mig från allt som pågick runt omkring. Jag fick komma ut kanske två gånger och när jag fick se massorna av människorna som befannsig i Stjärnsund vilket jag har svårt att greppa än idag. Sista kvällen blev vi som var i huset, vilket var släkten och de närmaste vännerna, samlade. De hade fått ett samtal från mamma och hon hade sagt åt alla att ingen fick sätta på tv:n förens hon kom hem. Jag var elva, skulle fylla tolv. Jag visste egentligen vad som var på gång just i den stunden. När mamma kom in genom dörren var inte Engla med. Hon sa något i stil med "De har hittat Engla nu och hon är död". På ungefär en halv sekund hamnade jag i chock. Hade inte visat några direkta känslor under tiden som gått men då brast det. Jag började hyperventerlera och gråta. Jag mins inte så mycket förutom att det kändes som hundra knivhugg i hjärtat. Jag hamnade på golvet och en polis som varit väldigt närvarande under hela tiden försökte hjälpa mig. Det jag mins från den kvällen är utifrån min kropp, så chockad blev jag. De var på väg att ringa ambulans för mig. Det gick som tur över. Efter det mins jag faktiskt inget om vad som hände på lång tid. Jag har fått berättat för mig att en tid efter, veckor, dagar, jag vet inte, hade två poliser som jag kände kommit för att berätta om vad som verkligen hänt. Har noll minnen från den dagen. De har berättat att jag började fippla med en tvdosa och gått omkring i rummet. Det är läskigt att inte minnas något.

Jag, våran gudmor Anna-Lena och Engla
 
Jag är fortfarande väldigt avstängd. Pratar inte mycket om mina känslor om det här. Min högstadie tid var svår, väldigt komplicerad. Hatade nästan alla i min familj, rymde hit och dit, några svängar in på barnpsyk. Jag var övertygad om att det inte hade något med det som hänt Engla att göra fast nu tror jag det. Jag var otroligt trasig. Det är jag fortfarande. Men jag lever vidare, men en del av mig stannar hos tiden när hon fanns. Det var ett annat liv men det var fyllt av lycka. Min själ känns inte hel utan henne och jag saknar henne mer för varje dag som går. Kärlek, blandat med smärta. Jag har mått dåligt över killar tidigare så att jag trott att mitt hjärta ska gå sönder men det är inte i närheten av samma smärta. Det känns som om mina luftrör krymper och det ända jag vill är att få det gjorda ogjort. De första fyra åren grät jag nästan aldrig, jag grät tex inte på hennes minnesstund som bara var några dagar efter vi fick reda på det. Idag har jag gråtit sex gånger. Jag vet inte varför. Jag brukar oftast hålla alla känslor inom mig för att det helt enkelt är för jobbigt att känna så här.
 Vi träffade två flörtiga pojkar i Egypten

Men oftast, inte alltid försöker jag när jag tänker på henne att tänka på de fina minnena som jag nämnde i början. Nu vet ni i alla fall. Alla som undrat och inte vågat fråga, alla som frågat men inte fått svar.

Gudmor, jag och Engla

Om Engla hade levt idag hur tror jag hon hade varit? Jag har ingen aning, men om man ska spekulera så tror jag att vi hade bott tillsammans i Stockholm och båda gått på kulturama. Hon på deras sånginriktade linje och jag på deras teaterinriktning. Då kanske ni undrar varför jag inte går på kulturama i Stockholm med en teater inriktning, det är för att pga det här har jag förändrats. Visst är det fortfarande en dröm men mitt liv tog en annan riktning när det hända och jag blev en annan människa.

 Vi bjöd alltid på show

Nu är jag nog klar. Som sagt brukar jag inte skriva om henne men tänkte att det var dags nu. Kommer antagligen inte hända på ett bra tag men nu har jag fått skriva av mig lite och även fast det inte går att förklara ens hälften med ord så har ni ändå en aning nu.

 Engla hade många fobier, riktiga alltså, en var att snorkla bland fiskar(halväckliga djur överhuvudtaget, främst kryp) men som den underbara människa hon är klarade hon även det!

Kram alla! Om ni har några frågor är det bara att kommentera inlägget.

Behöver inte skriva "Älskar dig Engla" för det vet hon, det sänder jag ut till henne varje dag. 

 

Kommentarer

#1 - Amanda Carlsson

Väldigt fint skrivet Sol <3 Kram!

Svar: Tack så mycket! kram <3
Sol Höglund

#2 - F.D. grannbruttan//Emelie

Får ont i magen & tryck över bröstet av att läsa detta. Det är så sjukt att sånt här händer i denna värld. Vilka fruktansvärda människor det finns. Fast vi inte känner varandra speciellt bra blir jag väldigt rörd av det här och jag hoppas verkligen att du orkar fortsätta vara stark.

Svar: Tack så mycket Emelie, vi alla måste vara starka. <3
Sol Höglund

#3 - Charlott

Så vackra minnen Sol. Fint skrivet, tänker på dig i din sorg.
Kram Charlott

Svar: Tack så mycket Charlott! <3
Sol Höglund

#4 - Anonym

Så fint du skrivit om din syster,Så bra att du har fina minnen. Hoppas allt går bra för dig i livet. Många Kramar. <3

Svar: Tack <3
Sol Höglund

#5 - Ingela

Fint av dig att dela dina minnen av Engla med oss. Kram!

Svar: Tackar! Kram
Sol Höglund

#6 - Jocke

Hej väldigt fint och bra skrivet av dig. Tårarna rinner=/... tycker så synd om alla er runt om det som hände när Engla försvann och sen när hon dog.. jag som inte har en aning om vilka ni är eller inte ens känner er har sån sorg över vad som kan hända en liten fin och söt tjej:'(, kan bara föreställa mig hur ni mår då... hoppas att ni har det bra idag trots att det är som de är.. väldigt fina bilder på er när ni vart ute å rest o.s.v :). Ha det bra / Jocke

Svar: Hejsan! Tack så mycket, vi mår ofta bra även fast det kommer dagar när man mår sämre, ha det så bra !
Sol Höglund

#7 - Ellinor Englundh

Jättefint skrivet, tårarna rinner! Massa kramar <3

Svar: Tack <3
Sol Höglund

#8 - Beatrice Ask

Så fint skrivet av dig. Vi är nog många som ofta undrat över hur du har det efter det hemska som hände din syster. Av din berättelse förstår jag att du är både klok, stark och en tjej med både hjärta och integritet. Även om det ibland inte känns så. Och om det nu inte blev Kulturama, fortsätt skriva, för det gör du väldigt bra!

Svar: Tack så mycket!
Sol Höglund

#9 - Åsa

Sol ! Så kärleksfullt och respektfullt skrivet, både för Dig, för Er och Er Mor. Var Rädd om dig <3 // Åsa

Svar: Tack, detsamma! <3
Sol Höglund

#10 - Lukas A

Jag känner varken dig Sol eller kände Engla men jag mår lika dåligt varje gång jag hör någonting om det som hände Engla eller omkring det som hände Engla och din familj. Och du ska veta Sol att jag tycker att du är superstark som klarar av det här på ett så bra sätt som du gör! Och jag vet att det här kan låta konstigt men jag är en människa som man alltid kan prata med så skicka ett mejl eller något om du behöver någon att bara prata av dig med! Kram Lukas.

Svar: Tack så mycket!
Sol Höglund

#11 - Wictoria Nilsson

Det gör ont att läsa, täpper till luftrören men det är väldigt vackert och kärleksfullt skrivet. Du väckte också mitt moders hjärta om hur fin syskonkärlek är, och hur viktigt det är att ta vara på dagarna. Tack för att du delade med dig. Och fortsätt att skriv!! Du har något att förmedla.

Varma hälsningar


Svar: Tack, det är lite det jag vill säga, hur viktigt det är att ta vara på det som är här och nu! Kram
Sol Höglund

#12 - Linnea stigers

Väldigt fint skrivet!

Svar: Tack!
Sol Höglund

#13 - Anna-Lena Centerhed

Vilken fin födelsedag du gjorde för Engla, Tack och Kram!

Svar: Tack så mycket! Kram
Sol Höglund

#14 - ewa

Vackra minnen att hålla fast vid när livet känns tufft. Hon finns där och ger dig styrka att orka kämpa vidare. ♥

Svar: Tack. <3
Sol Höglund

#15 - Lillan Magnusson

Underbara Sol... Tårarna rinner på mig och jag minns Super Trouper, rosa fjäderbo, vart jag befan mig när samtalet kom inför första sökningen, minns samtal med prästen dagarna innan begravningen, minns framförallt dig och önskar dig all lycka du kan finna och få. Du är en underbar människa Sol.

Svar: Hej Lillan! Jag visste inte att det var du som var fotograf då eller så har jag bara glömt det. Men du fick du ändå träffa underbara Engla. Tack så mycket för dina fina ord. <3
Sol Höglund

#16 - Håkan

Så fint skrivet om Engla. Blev alldeles rörd av det här.


Svar: Tack, det värmer.
Sol Höglund

#17 - birgitta dahlberg

TACK!!! Viktigt att minnas de fina dagarna!! Tänker på Dig!! BD-brg

Svar: Tack så mycket!
Sol Höglund

#18 - Elisabeth

Tack för att delar detta med oss! Jag upplever att du är stark, modig och önskar dig allt som du behöver för att få leva i harmoni, sanning, kärlek och mycket glädje!!! Stor kram

Svar: Tack!
Sol Höglund

#19 - Malinka

Du har gått igenom något så svårt, och ändå kan du uttrycka det så fint! Du måste vara en väldigt stark person - antagligen har de år du fick vara med din syster och din mamma hjälpt att göra dig sådan. Vad underbart att höra att er mamma är så fin. Det kommer att gå bra för dig, håller med vad flera andra sagt - fortsätt skriva, det gör du så bra!

Svar: Tack, håller med om att jag har en mycket fin mamma!
Sol Höglund

#20 - Åsa

Så fint skrivet Sol 💕 tårar rinner från min kind. 💖 Kramizz. ❤️

Svar: Tack <3
Sol Höglund

#21 - Jenny

Ja jag bor i Hofors,inte så långt till Stjärnsund,ja usch vilken tragedi,många kramar till dig och familjen.

Svar: Tack!
Sol Höglund

#22 - Riitta

Jag bor i samma hus som Annalena och har en dotter som är i samma ålder som du. Ni träffade henne ett par gånger på vår gård. Det var väldigt fint skrivet, Sol. Vilken fin tjej du har blivit. Jag önskar dig all lycka i livet!

Svar: Va trevligt, tack så mycket!
Sol Höglund

#23 - birgitta magnusson

Tack för att du delade detta om din fina syster. Kram

Svar: Kram!
Sol Höglund

#24 - Ewa

Så fint skrivet Sol!Har inte träffat dig men jobbat tillsammans med din Morfar och har träffat din mamma. Tänker på er alla men framför allt på dig, fortsätt kämpa och minnas de fina minnena. All lycka i livet till dig.

Svar: Tack så mycket!
Sol Höglund

#25 - Eva R

Mycket fint skrivet. Jag känner inte dig och din familj, ändå känner jag starkt med er och dig - klumpen i bröstet som jag kände växa fram allt eftersom jag läste ♥ ♥♥ Du nämner att du inte pratar så mycket om allt som hände och hur du mår etc. Jag skulle vilja uppmana dig till ATT skriva ännu mer! Skriv, skriv, skriv - jag tror du kommer att känna att det är bra för ditt sätt att vara och hur du mår. Varm kram till dig! OM andan faller på, får du gärnå maila för att dryfta ditten och datten

Svar: Tack, ja det kändes lite som en lättnad att skriva!
Sol Höglund

#26 - Ulla

Så fint skrivet av dig Sol om din syster Engla! Senast jag och min syster var i Stjärnsund, köpte vi en blomma och ställde vid hennes grav....Vi berördes mycket av hennes öde. Kramar

Svar: Tack, det var fint gjort.
Sol Höglund

#27 - Joachim Partridge

Det du berättar berör och visar också på din otroliga känslomässiga styrka! Och det jag ser är att du minns henne med så mycket glädje, det går inte att ändra på det som hänt, och jag är övertygad om att hon blickar ned på dig och ler, och på det sätt du skriver får jag en känsla av att hon står vid din sida på något sätt du måste bara tillåta dig själv att känna att hon finns hos fast på ett annat sätt! Och jag tror att du skulle göra henne en stor tjänst genom att leva ditt liv fullt möta dina rädslor låt inte det som hänt hindra dig det som hänt har kanske format mycket av den du är idag! Och. Det är inte din svaghet det är din styrka! Så mitt råd är le mot henne som hon ler mot dig <3 ber om ursäkt för min uppriktighet och hoppas du inte tog illa vid dig av det jag skrev. För det var inte min mening

Svar: Hej Joachim, jag tar inte alls illa upp men det du uppmanar mig till gör jag redan, jag lever mitt liv till det fullaste, och absolut hoppas jag att hon har det bra vad som än händer efter döden, men ibland kan det vara svårt att le med tanke på omständigheterna. Tack för dina ord.
Sol Höglund

#28 - Philippa

Väldigt fint skrivet :) <3

Svar: Tack! <3
Sol Höglund

#29 - Linda

Jag minns allt det hemska som hände med Engla. Minns att man gick omkring i flera dagar och tänkte på det hemska som hade hänt. Jag tänkte så mycket på hur du och din mamma skulle orka er igenom detta. Väldigt fint skrivet och lycka till i framtiden. Hoppas du kan få lite ro i själen.

Svar: Tack!
Sol Höglund

#30 - Pia

Otroligt fint och starkt skrivet. Tack för att vi får dela detta med dig! <3

Svar: Tack för att ni läste <3
Sol Höglund

#31 - Ester

Tack för det fina du skrev! (märkte inte alls av din dyslexi) Blir alldeles rörd <3 önskar dej allt gott <3 kramar om!

Svar: Tack!
Sol Höglund

#32 - Ida

Otroligt fint skrivet Sol! Tårarna rinner ner för kinderna och man grips med i dina känslor. Den perioden då det var ovisst vad som hade hänt Engla och beskedet i media lever fortfarande kvar hos mig då jag nu själv har döttrar i samma ålder.
Hon står säkert vid din sida och vill dig all lycka och värme i världen, att du ska lyckas med dina drömmar. Det är jag övertygad om. <3

Svar: Tack för dina fina ord!
Sol Höglund

#33 - Maria

Känner hur mycket du älskar Engla. Uppskattar att få läsa om hur ni hade det tillsammans och hur du har det nu. Jag är säker på att du kommer att nå dina drömmar oavsett om det är kulturama med inriktning teater eller något annat. Ditt mod, din kärlek och din styrka kommer att ta dig ditt du vill Lycka till!

Svar: Tack så mycket!
Sol Höglund

#34 - Solveig Lenestad

Du är en fin syster Sol. Träffade er mamma i Smedjan förra sommaren, du har ärvt hennes styrka. Din syster finns vid din sida och ger dig styrkan. Jag konfirmerades i Stjärnsunds kyrka för många år sedan. Jag har kallats Solan, Sollan, Solvinden, heter Solveig men hade gärna kallats Sol. Är från Långshyttan.
Kram

Svar: Vi som får ha roliga namn är lyckligt lottade! Tack.
Sol Höglund

#35 - Monique salari

Hej Sol, Väldigt fint skriven av dig. Rakt ur hjärtat. Otroligt modig av dig att dela dina känslor ,minnen och upplevelser av eran uppväxt tillsammans. Jag blir Glad och rörd samtidigt. Du som gick i Stjärnsund skola i samma klass som min Michelle. Även första år på högstadium. Vi har varit nära i allt som hände Med Engla. Nu du öppnar dig om hur perioden från att Engla försvann tills nu har varit för dig . Kommer jag så väl ihåg att du tyckte det var fruktansvärd jobbig med alla media. Att du blev arg och mörkt och att Michelle kände ett stort oro för dig när ni började högstadium i stan. För att du mådde så dåligt och alla andra i klassen hade sin sorg med, blev det spänt i klassen och speciell bland er tjejerna . Ni har alla haft det jobbigt i tiden efter händelsen .Du speciell som fattas din syster! Jag har tänkt Mycket på dig . Jag blir så glad nu jag ser hur du öppnar dig för omvärlden. Samtidigt rörd och stolt på dig Sol. Du har stridit och brottats med en enorm sorg. Det glädjer mig att du har hittad vägen tillbaka till din familj. När du beskriver din barndom med Engla kommer jag så väl ihåg att när jag hämtade Michelle på fritids att antingen du och Ängla båda hade en stark vilja och ville stå i centrum genom sång och uppträdande. Det blev oftast bråk men de löste sig sen. Precis som mina två flickor med 19 månaden mellanrum. Mycket bråk men klarade sig inte heller en dag utan varan. Då kan man förstå vad du har gått igenom och hur ensam du måste har känd dig i allt . Jag är säker på att din framtid kommer att vara ljus Och att du har vilja och kraft att förverkliga dina drömmer. Sköt om dig! Stor kram,. Monique

Svar: Hallå Monique, trevligt att få höra om din upplevelse och att den stämmer bra överens med min, ha det gott!
Sol Höglund

#36 - Erika

Så tufft av dig Sol😃. Har träffat er på nattugglan där mina barn också gick. Stort lycka till

Svar: Tack så mycket! :)
Sol Höglund

#37 - Karin Higberg

Vad fint du skriver Sol, det berör. Finns egentligen inga ord... Skickar en stor kram till dig! /gamla fröken

Svar: Tack Karin!
Sol Höglund

#38 - Bibbi

Barn ska inte behöva uppleva dessa hemskheter! Beundrar dig och din familj som har orkat gå vidare! Jag kan tänka mig hur svårt det måste ha varit och fortfarande är emellanåt när tankarna kommer,för både dig och er mor! Jag önskar att det kan komma in lycka i ditt liv ändå och att du kan och vågar släppa in den då...

#39 - Li Nyholm

Med stor sorg och smärta orkar du ändå förmedla hur du känner. Du är stark mitt i det svåra. Önskar dig all lycka i ditt liv.

#40 - benita

Tack för att du delade med dig av upplevelserna på ett så målande
sätt! Det skär i hjärtat att någon skall behöva gå
igenom något sådant. Jag hoppas på det bästa för dej och ditt liv!

#41 - Anonym

Du är helt underbar sin kan skriva och berätta så fint. Vi har en lila festklänning som du ich engla har haft. Vi vårdar den väl ska du veta. Jag är Helena Nybergs kusin Terese

#42 - Annika Björn

Hej Sol! Du har ett så underbart vackert namn! Jag är ännu en av alla de som berörts av det fruktansvärda som hände dig och din familj, och även jag har undrat hur du har det och hur det går för dig och din mamma. När någon drabbas av ondska på det sättet, är det omöjligt att förbli oberörd.


Ingen borde behöva vara stark nog att orka med det ni gått igenom. Ibland får man ta en dag i taget, ibland är det ett andetag i taget som gäller. Jag ser så mycket kärlek, styrka och klokhet hos dig.

Du är bra på att uttrycka dig i skrift och om du väljer att fortsätta att skriva, tror jag att många skulle kunna lära sig av det du skriver. Men det är inte så viktigt vad man väljer, bara det känns bra för en, så är det rätt. Det finns dessutom många olika sätt att uttrycka sig på, en del skriver, andra sjunger, spelar, dansar eller målar osv.

Må du få möjlighet att förverkliga dina drömmar! Jag önskar dig allt gott, Sol! :-)

#43 - Nathalie

Underbart skrivet, får tårar i ögonen varje gång jag läser det. Har hunnit läsa om det flera gånger och blir berörd varje gång <3

#44 - Anonym

Grät igenom denna texten när jag läste den för några dagar sen, kom in här igen och fick bara lov att medela att du är så himla stark och skriver så rörande! kram!

#45 - Moa

Jättefint skrivet! Jag är 20 år och minns så väl allting, skrev ett långt inlägg i min dagbok om hur arg och ledsen jag var över det som hänt... Och då känner jag inte er men man blir ju väldigt berörd ändå.

Det finns inga ord för det. Men du är stark och skriver väldigt bra och fint. Ta hand om dig!

#46 - Moa

Jag skulle egentligen googla efter en fjantigt ytlig modeblogg, men kom in på din blogg och såg det här istället och fast att jag tror att jag aldrig kommenterat en blogg så kände jag väldigt starkt att jag ville göra det nu. Jag beundrar hur du kämpar och har kämpat. Jag tror inte på något sätt att jag kan förstå alls vad du har gått igenom, i alla fall inte på riktigt. Jag beundrar dig för hur du fortsatt med en så obeskrivligt tung händelse i ditt liv. Åh, jag har så mycket jag vill förmedla, men jag vet inte vad jag ska skriva ner. Jag känner med och för dig, jag hoppas så satans innerligt att ditt framtida liv ska kompensera upp för vad du varit med om. Jag hoppas att det på något sätt ska skipa lite rättvisa.

Du verkar vara väldigt klok, vilket lugnar mitt empativärkande hjärta, och du skriver väldigt bra! Hoppas du fortsätter tänka och skriva klokt, men framförallt hoppas jag att du har det bra. Ta hand om dig <3

#47 - Cilla Svensson

Vad fint du skriver Sol. Vet du att jag har en brorsdotter som också heter Sol. Ett riktigt litet charmtroll. Att du inte kommer ihåg någonting av det som hände är en typisk försvarsmekanism för att orka leva vidare. det skulle bli för mycket för dig annars. Vi vet inte varför saker och ting sker. Jag brukar stanna upp i eftertanke t ex vid Estoniakatastrofen eller tsunamin i Thailand. Ofta kommer en tankeställare. I samband med tsunamin kom tanken: "Ta vara på varje ögonblick i livet tillsammans med familjen. För man vet aldrig när det är ens egen tur att bli bortryckt från jordelivet. Tack för att du delade med dig av det du har fått uppleva. Det har inte varit lätt för någon av er. Till skillnad från din mor har du valt att inte nämna någonting om dina känslor för mannen som tog din systers liv. Har ni olika åsikter om den saken? jag har valt att ange en youtube fil som URL. Det är Jon Henrik Fjällgren som sjunger Daniels jojk på talang. Han sjöng den som hyllning till sin bortgångne bästa vän Daniel. Jag tycker den är så fin och jag hoppas att hans vackra, vackra jojk kommer att hjälpa dig ännu mer i livet. Man behöver egentligen inte någon text för att förstå. Hans otroliga röst kommer att tala direkt till ditt hjärta. Men här kommer en översättning från sydsamiska till svenska.

En dikt tillägnad Daniel:

Går du med mig än, min kära vän,
Fast jag inte längre ser dig?
Är du kvar här på jorden,
Så som du är kvar i mitt hjärta?
Jag ligger kvar och grubblar,
Det är ödsligt tyst runt om mig.
Tårar bryter ut och faller,
I tanken på dig.

En ängel som här glömdes kvar,
Har nu fått sina vingar.
Vart flyger du nu, min ängel?
Vart flyger du nu?

Flyger du genom himlaporten, säg?
Eller till världens ände?
Flyger du bredvid mig?
Eller är jag ensam nu?

Var du nu än är, min vän.
Vart än vägen för dig.
Lova att du väntar där,
Tills jag möter dig.

Jag hoppas du är lycklig nu.
Så som jag var med dig.
Och smärtan du har lidit,
Hoppas jag är glömd.

Sväva fritt, min kära vän.
Du är fri nu.
Och tills vi åter möts,
Farväl, min ängel.

Svar: Hej! Trevligt med ännu en Sol haha.

Jag tänkte att jag skulle svara på din fråga angående varför jag valt att inte nämna mina känslor kring mördaren just för att många andra också undrat. Det är helt enkelt för att det här inlägget främst handlade om det fina jag och Engla hade som de systrar vi var och är. Jag skrev inlägget på hennes födelsedag och valde medvetet att inte skriva om honom eftersom jag inte vill att han till och med ska får förstöra hennes födelsedag. Då kanske man undrat varför jag valde att berätta om den mörka tiden, det var för att det endast handlade om min saknad till henne och för att jag verkligen ville att alla skulle förstå exakt hur mycket hon betyder för mig.

Jag och mamma delar inte exakt samma tankar kring honom, men det kommer en dag för mig att berätta om det också kanske om det är något som folk vill lyssna på men jag ville inte ha med det här. Sen vet jag inte om alla är redo att höra mina mycket mörkare tankar än mamma.

Det är en fin jojk och jag har tidigare funderar på vad det betyder även fast jag också anser att man förstår det han vill förmedla utan ord.
Sol Höglund

#48 - linn

Jag känner inte dig,eller någon i din familj, men denna text fick tårarna och rinna och armarna att rysa. Jag önskar er det bästa och kände bara att jag behövde kommentera. Mina tankar är med er och jag önskar sånt här aldrig behövde hända. Jag har en tvillingsyster som jag står väldigt nära,vi tjafsar även mycket och jag kände igen mig så mycket i din text om hur det är att stå varandra så nära. Efter detta behövde jag springa in till henne och ge henne en kram och bara berätta hur mycket jag uppskattar henne. För det är sånt här som gör att man får en tankeställare om att man ska ta vara på livet. jag önskar er verkligen det bästa, ni är så himla starka och detta var det finaste jag läst på länge. <3
Kramar

#49 - Anonym

Hej!

Tack för att du skriver, det hjälper mig att förstå hur det kan vara att uppleva en sådan förlust. Så vackra minnen och det väcker mycket sorg hos mig att det inte fick bli fler vackra minnen. Jag är så arg på mördaren att jag vill --- . Känner inte er men känner mycket för er. Önskar dig allt gott i framtiden!

#50 - Linda Grundsdet

Hej Sol vad du heter, när jag var liten så förstod jag mig inte vad som hände med Engla och det är inte så lätt, hörde att min taxis Dannes kompis var med på er fina begraving, så att jag och min bästis Sebastian brukar alltid säga*Vi beklagar er sorg och tycker så synd om dig😔 Att döda någon måste jag säga att det är inte ok och så att jag vill skicka Bamse kramar till dig och Engla❤️ Hoppas att du mår bättre! Ja det kan vara svårt att gå vidare, det är många som tycker det! Ta hand om dig och jag förstår nu att du är ledsen❤️❤️ Många Bamsekramar!! Vila i frid, Engla!

#51 - Anonym

Vad som hände med Engla lever vidare som ett stort sår i Sverige. Inget annat fall har berört mig så mycket. Kanske var det för att det kändes som om man såg eller hörde om ondska för första gången. Har lyssnat på dokumentären i P3 om fallet flera gånger - men förstår aldrig hur det kunde ske. All respekt till dig Sol och stort lycka till i framtiden. Du har en ängel på axeln.

#52 - Anonym

Vad som hände med Engla lever vidare som ett stort sår i Sverige. Inget annat fall har berört mig så mycket. Kanske var det för att det kändes som om man såg eller hörde om ondska för första gången. Har lyssnat på dokumentären i P3 om fallet flera gånger - men förstår aldrig hur det kunde ske. All respekt till dig Sol och stort lycka till i framtiden. Du har en ängel på axeln.

#53 - Amelia Dorado

Hej sol! har precis läst hela ditt inlägg,även fast det var längesen du skrev det. Jag ville bara säga att jag önskar dig all lycka i hela världen,även fast jag inte känner dig. Du är så stark,och jag hoppas att du och din mamma klarar er bra idag. kram <3

#54 - Anonym

Hej, lyssnar på dokumentären om dej på P4 och jag är imponerad av hur du verkar hanterat det som hänt. Det som fastnar hos mej är att du skriver att det är 16 år den Engla föddes. Sunt att fokusera på det positiva trots det hemska
/Nicke, 47 och far till två döttrar.

#55 - [email protected]

Har själv haft en kusin som blev mördad

#56 - Linnéa Lund

Hej Sol.
Jag vet inte om du kommer att läsa detta men det känns viktigt för mig att skriva till dig.
Jag är också född 98 och var alltså lika gammal som Engla när hon dog och har därför bara svaga minnen av denna ofattbart hemska händelse. Men det har liksom alltid funnits med mig, jaga har aldrig glömt Engla.
Härom veckan lyssnade jag på podcasten P3 dokumentär och programmet om Engla och jag rös från början till slut. Jag blev så oerhört berörd och nu fick jag veta sådant som man som 10 år inte registrerar eller tänker på.
Jag blev så berörd just för att det lika gärna hade kunnat vara jag och Engla hade lika gärna kunnat vara 18 år idag och leva som en vanlig tonåring.
Hon känns så nära just för att vi var lika gamla men jag har blivit äldre och hon förblev den 10 åriga flickan. Det är så svårt att ta in just det. Och då är det förstås hundra gånger svårare för dig.
Även fast det nu är 8 år sen så känner jag att detta var rätt tid att få höra dokumtären och läsa din blogg osv. För jag har liksom alltid gått och undrat omedvetet på något sätt då jag bara haft svaga minnen av det.
Jag förstår om du inte orkar läsa detta då det väcker för många känslor men jag vill bara säga att Engla berör oss än idag 8 år senare och hon kommer att leva vidare i våra hjärtan. Jag kanske inte tänkte så mycket på det just när det hände men jag tar igen det nu för hon har tagit upp all min tankekraft de senaste dagarna. Det var därför jag ville skriva av mig all denna ilska och sorg över att hon är borta. Jag känner ett behov av att sörja Engla när jag inte gjort det tidigare.
Det blev en väldigt lång text och jag ber om ursäkt på förhand om den på något sätt sårar men jag hoppas att det här kommer fram till dig.
Maila gärna om du vill: [email protected]
Tack för att du delar med dig via bloggen! Kram Linnéa

Kommentera