28/7-97
Hej!
Ser att mätaren för besökare här på bloggen har gått upp skyhögt idag, med förståelse. Ni har antagligen gått in på bloggen idag för allt ståhej som varit i tidningen och undrat vad jag har och säga om saken.
Vad ska man ens säga eller tänka? Kännslan jag känner är: apati. Först var det väldigt jobbigt, jag blev väckt med ett samtal som handlade om det här och på den vägen gick det. Jag är sjuk så det var redan förutbestämt att jag skulle vara hemma idag, väldigt tur då jag antagligen skulle varit för tankspridd för att vara i skolan i vilket fall. Senare under dagen gick det över i analys.
Jag är inte förvånad om ni tror det. Ni som känner mig vet att jag tycker om att analysera andra och sätta mig in i hur andra tänker och varför de tänker som de gör. Jag har ofta tänkt på mördaren och varför han gjort som han gjort. Jag har förstått att det måste vara fler som råkat ut för liknande saker som Engla blev utsatt för.
Istället för att må dåligt gick kroppen in i avstängingsläge så jag har kunna tänka på allt extra mycket idag utan att typ dö av de hemska bilderna i huvudet som kommer när man tänker på vad som faktiskt hände. För er som inte vet det har mördaren blivit fälld för våldtäckter tidigare. Min tanke är, varför väljer man att endast vålta vissa medans man dödar andra? Självklart är båda oetiska, men varför? Varför Engla? Varför gjorde han kanske det mot Jasmina? Och Pernilla? Och kanske fler men inte vissa? Om han fälls för mordet på Jasmina så kommer han förhoppningsvis bli betraktad som serimödare och då blir det svårare att komma ut. För det är en oro jag alltid kommer leva med, när blir han utsläppt? Idag är livstidsstraffen ett skämt i sverige. Sen när staten inte heller erkänner att de gjort fel då undrar man vad fan det är som händer.
Vi kommer föra vidare vår stämmning till Europadomstolen och NEJ det är inte för pengarna. Ni som tror det blir jag chockade över. Vi gör det för att inte ska bli fler Jasmina eller Engla som blir våldtagna och mördade. Och det handlar om att alla kan se att staten gjorde fel men det är inte förens de säger, ja vi gjode fel, förlåt, som de måste ändra sig. Därför är det värt att kämpa för.
Jag har följt live-tvn som varit idag. När man ser Jasminas föräldrar prata. De pratar b.la om hur glad och possitiv Jasmina alltid var, det är något jag känner igen mig i. Även i de hemskaste samnhangen vill man minnas folk för de bra de var eller vad de gjorde, inte hur de blev mörade.
Mördaren erkännde inget idag men imorgon är det förhör igen. Jag hoppas att sanningen kommer fram ovasett vad den är. Främst för Jasminas familj som i 17 år undrat vad som hänt med deras dotter. Nu i pausen för tv4as ufrågning drog nyheterna på och jag fick se ett nytt klipp av hennes pappa.
Jag kanske har en arg ton i det här inlägget men ibland måste man få vara lite irriterad också. Specielt när man inser vilket sjuk onska som finns så nära oss alla och som gör att man känner sig väldigt maktlös.
Jag vill skicka ALL styrka och kraft till hennes nära och kära. Önskar allt vad det går att det så fort som möjligt klaras upp så ni kan få försöka hitta någin typ av ro.
